Att inte ha en åsikt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Men tyck då nånting!
Vi blir lätt frustrerade på folk som inte har en åsikt. Är de rädda? Svaga? Dumma? Manipulativa?
Varför vågar de inte ta ställning? Det förbryllar oss att de undviker kvistiga frågor och är ovilliga att ta ställning i konflikter.
Vi är ju här på jorden för att tillsammans skapa ett vettigt och fungerande samhälle. Då behövs varje åsikt, vare sig den stryker medhårs eller mothårs. Vad är vitsen med ett fritt samhälle om åsiktsutbytet inte är fritt?
Men vi är också trötta på dem som har för många åsikter. Kunde de inte bara passa in? Varför envisas de med att påstå och debattera hela tiden?
Tror det att de är speciella? Hoppas de att vi andra verkligen är intresserade av varje förflugen tanke de har? Håhå jaja, dessa förståsigpåare, viktigpettrar och kverulanter. De förpestar vår vackra och stillsamma tillvaro.
Filosofen Friedrich Nietzsche var den frågan på spåren då han konstaterade att vi trivs i naturen för att den inte har någon åsikt om oss.
Hur härligt med träd som bara står där! Hur lugnande med en vind som blåser vare sig vi vill det eller inte. Regnet som bara öser, eller inte. Berget som inte bryr sig. Det finns en trygghet i det som inte påverkas av oss. Vi vet att världen finns till när vi ser något som inte skapats just för oss. När vi är obetydliga vet vi att vi inte är ensamma.
Kanske det är just därför vi gillar papperstidningen. Inget illa med en digital tidning på läsplattan. Men då den säger ”Hej Mårten!” så inser vi att den vet vem vi är. Tidningen har en åsikt om oss. Den kommer att lägga fram det den tror vi anser intressant. Den digitala närvaron är kommersiellt optimerad.
Det medför ett visst obehag att veta att man är i handlingens centrum.
Världen visar sig inte som den är utan som den tror vi vill ha den. Huj.
Betyder detta att mina fördomar bara kommer att förstärkas? Betyder det att jag själv måste prestera när jag läser tidningen? Betyder det att min granne läser något annat än det jag läser?
Papperstidningen kan man lita på. Den är densamma i slott och koja, i öst och väst, bland progressiva och konservativa. Papperstidningen är som naturen. Lokal. Den har ingen åsikt om oss. Den bara finns till. Om vi tittar bort för några sekunder och sedan tillbaka är det exakt samma text och samma reklamer.
Alla ser samma sak. Vare sig vi gillar det vi ser eller inte så vet vi att förenas av det. Alla vet att vi hör till ett samhälle med denna tidning – detta urberg. Alla tänder sin bastu med samma kåseri. De som förbannar tidningen och de som prisar den kan enas om att tidningen är viktig.
Orubbligheten är något vi måste ta med oss till den digitala världen. Om allt innehåll är anpassat är allt innehåll meningslöst.
Pressens uppgift är inte att tjäna läsarens nycker (eller reklammakarens) utan att tjäna sanningen. Sanningen kanske inte existerar och den kan verkligen inte definieras fullständigt. Men det finns något vi kallar sanning – något som är stabilt och neutralt och mer eller mindre korrekt.
I den digitala världen är Wikipedia ett fint exempel. Alla ser Wikipedia på samma sätt. Wikipedia har många åsikter men ingen åsikt om dig som läsare. Innehållet skapas och underhålls meritokratiskt.
Alla kan bidra och allas bidrag kan utvärderas av alla. Det är ett under att Wikipedia funkar. Men det funkar.
Vi gillar att ströva i Wikipedia för Wikipedia har ingen åsikt om oss.
Häri ligger en visdom som kommer att behövas på många ställen i vår digitala civilisation. Människor skall gärna ha åsikter om system men system skall helst inte ha åsikter om människor.
Här kan du läsa fler kolumner av Mårten Mickos.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.