Ytterhöger, extremhöger, högerradikalism, populism, rasism –en vägvisare i begreppsförvirringen

I den internationella pressen har Sannfinländarnas politik kallats för en form av “far right racism”. I Finland har vissa kretsar reagerat starkt på dylika klassificeringar, men då det verkar vara allt svårare att definiera olika högerpositioner använder jag dagens kolumn till att navigera i begreppsförvirrningen.

Frågan om kategorisering kompliceras av att Sannfinländarna påstår att deras parti inte omfattar några ytterlighetsideologier eller rasism, utan blott en strävan att prioritera finländarnas sak först.

“Far right” översätts till “ytterhöger” och inkluderar två undergrupper: högerradikal och extremhöger. Skillnaden mellan det extrema och det radikala är inte helt entydig.

Enligt skyddspolisen omfattar den högerextrema ideologin i Finland framförallt rasism och främlingsfientlighet. Ideologin identifierar fiender i invandrare, etniska och religiösa minoritetsgrupper och politiker. Mycket av detta kunde även tillskrivas den högerradikala sidan.

Det är viktigt att förstå att “extremismen” inte handlar om åsikterna i sig, utan hur man är beredd att implementera dem.

Extremhögern blir extrem för att den accepterar våld och terror. De högerradikala vill delvis uppnå liknande ideologiska målsättningar, men strävar att förverkliga dem genom det demokratiska systemet. Medlen är olika, målet förblir det samma: att “försvara” nationens föreställda etniska och kulturella homogenitet mot främmande element.

Högerradikalismen använder populismen som ett viktigt vapen i kampen om politiskt inflytande. Populism betyder i klarspråk att man omskriver det högerradikala programmet till ett förenklat vi-mot-dom-tänkande där det vanliga folket står i kamp mot en korrupt elit.

För att ta ett konkret exempel kan populismen skådas tydligt i Sannfinländarnas invandringspolitiska program från år 2023: Enligt programmet var det den finska politiska eliten och media under 1990-talet som öppnade vägen för Finlands undergång genom att kopiera den nordiska liberala invandringspolitiken.

Flyktingkonventionerna som accepterades internationellt efter 1945 har enligt Sannfinländarna nu levt ut sin tid och det fortsatta mottagandet av asylsökande och kvotflyktingar leder enligt Sannfinländarna till en “islamisering av Finland”.

I ett försök att mobilisera finländare mot invandrare, flyktingar och minoriteter har Sannfinländarna målmedvetet byggt upp en motsättning mellan välfärdsstatens framtid och invandringen från icke-europeiska områden, speciellt Afrika och Mellanöstern.

En fortsatt invandring från dessa områden omöjliggör vår framtida välfärd, påstår Sannfinnländarna i sitt program.

De flesta inser att de cirka 120 000 muslimer eller personer med muslimsk bakrund i dagens Finland inte utgör ett kollektivt hot. Rasism är bokstavligen det när majoritetens representanter börjar identifiera små minoriteter som ett hot mot majoritetens fortlevnad och livskraft.

Dagens intolerans mot invandrare och minoriteter bygger inte på en klassisk förståelse av biologisk rasism, utan grundar sig på en populistisk omskrivning av den klassiska rasismen till en form av kulturrasism.

Man har därmed distanserat sig från det politiskt oanvändbara rasbegreppet som framförallt fokuserat på hudfärgen. Istället har man konstruerat en förnyad variant av rasismen genom att tala om hotfulla skillnader mellan kulturer, identiteter och etniciteter.

För att bevara “rena” kulturer får, enligt detta tankesätt, inte de nationella kulturerna blandas och borde leva separerade i sina egna länder för att överleva.

Kära läsare, om det luktar rasism och ser ut som rasism, så är det troligen rasism. Låt inte rasisten definiera vad rasism är. Det är vår uppgift som kritiska medborgare att tala om fenomen med deras rätta termer: Sannfinländarnas högerradikala rasism.

Här kan du läsa fler kolumner av Kasper Braskén.