YouTube öppnar nya musikvärldar -- via Tiny Desk har jag hittat mycket ny musik som annars hade gått mig förbi

Trots att det finns skivaffärer kvar och dessutom med stigande försäljning kvarstår faktum att den absolut övervägande delen av lyssnandet är digitalt. Och fast man har något visst album på CD är det ju ändå bekvämast att bara knäppa på Spotify.

Jag tror på den tanke Daniel Storfors framför i intervjun att de digitala kanalerna fungerar som introduktion till den nya musik som sedan införskaffas på skiva. Den tiden är sedan länge borta när man hittade musik genom att chansa i skivaffären.

YouTube är ännu större än Spotify som musikströmningstjänst. Även om det finns kattvideor med tiotals miljoner visningar så är ändå 9 av 10 mest sedda videorna någonsin musikvideor.

Nummer ett är ”Despasito” med Luis Fonsi med över 6 miljarder besök – samma låt har på Spotify en dryg miljard lyssningar.

Fast vem som helst kan ha en egen kanal på YouTube är det ju också ett forum för etablerade medier. Ett exempel är National Public Radio i USA som bland annat har en serie konserter kallad Tiny Desk Concert. Serien innehåller över 8oo konserter med mer än 2 miljarder samlade visningar. Det är korta spelningar, oftast tre låtar, framförda bakom ett skrivbord i stationens huvudkontor.

Serien rymmer ett brett spektrum av musik. Där spelar ibland etablerade artister som Sting eller The Roots, som är husband på Jimmy Fallons talkshow. Men många band är helt okända åtminstone för mig.

Jag har via Tiny Desk hittat mycket ny musik som annars hade gått mig förbi. Några artister i olika genrer och med olika geografisk hemvist har blivit favoriter jag börjat lyssnat på via andra kanaler. Bland mina favoriter vill jag nämna americana-trion Nickel Creek, surfpoparna Khruangbin och den colombianska dansorkestern Monsieur Periné. Sök också upp den ukrainska folkgruppen Dakha Brakha, som är en helhetsupplevelse för både öra och öga!

Tidningarnas skivrecensioner har i och med digitaliseringen ändrat betydelse från att styra köpbelut till att vägleda i strömningsdjungeln. ÅU har numera inga skivrecensioner, men jag minns hur jag läste och påverkades till exempel av Henrik Janssons omdömen om Neil Young och Leonard Cohen.

Upprinnelsen till reportagen om Levykauppa Äx och Craneium var en tanke om att ta modell i skivrecensioner men i stället skriva om en YouTube-kanal. Idén utvecklades till texter om en lokal skivaffär och ett lokalt band. Skivaffären visade sig ha en stark Åbo-förankring, med distribution av egen utgivning av små band som kommer in med sina kassetter. Men förstås säljer de mer musik av stora amerikanska artister än av punkband från Åbo.

Craneium å sin sida är ”lokalt” i bemärkelsen att medlemmarna bor eller har bott i Åbo. Men deras lyssnare finns främst i USA. En aspekt av digitaliseringen också när det gäller musik är att avstånd suddas ut. Musiken är global.

Andreas Häger