Yasmin, 33, i Åbo insjuknade i tuberkulos

I februari fick Yasmin Nyqvist, 33, i Åbo en oförklarlig värk i sidan.

Värken är diffus, det är svårt att hitta en bekväm ställning att sova i.

Sonen Yonatan är bara 3 månader gammal och Yasmin ammar. Hon är föräldraledig från jobbet som studierådgivare på Åbo Akademi och ignorerar värken. Tänker att det är en muskelsträckning, kroppen som reagerar på allt det nya i att vårda ett spädbarn.

Familjen genomlever dessutom en stressig period på grund av en nära anhörigs sjukdom. Yasmin tänker att det väl inte är så konstigt om kroppen känns utmattad.

Men så märker Yasmin att hon har feber. Varje dag. Feber som inte ger med sig.

Den 10 mars uppmanar maken Jonas Ahlskog: sök nu vård så du slipper värken och febern. Tänk om det är lunginflammation.

– Jag gick till arbetshälsovården och tänkte: Nu slösar jag bort läkarnas dyrbara tid.

Då läkaren tryckte och klämde på Yasmins högra sida kändes värken inte alls. Men blodproven visade tydligt att något är fel: skyhöga infektionsvärden.

Läkaren lyssnade på lungorna, det hördes rossel.

Yasmin förpassas till lungröntgen som avslöjar förändringar i ena lungan.

– Jag fick order om att åka direkt till akuten.

På ÅUCS jour får Yasmin, maken och lille Yonatan sätta sig för att köa. Efter drygt 6 timmars väntan får Yasmin träffa en läkare som bekräftar att hon har vatten i lungan. Hon får en tid till följande dag för ett ingrepp som ska tömma lungan på vatten.

På lungavdelningen på ÅUCS töms Yasmins högra lunga följande dag på 1,5 liter vatten.

Man misstänker infektion i lungsäcken och Yasmin får genast antibiotika intravenöst. Hon stannar på avdelningen över natten för observation men skickas sedan hem med beskedet att febern kommer att ge med sig då hon fortsätter äta antibiotika.

Men febern försvinner ingenstans. Efter några dagar tar Yasmin kontakt med ÅUCS på nytt.

– Jag fick veta att jag igen måste via jouren för att få vård. Det var mycket märkligt, de hade ju mig redan i sina papper!

Då Yasmin, babyn och maken anmäler sin ankomst på jouren slussas de i alla fall snabbt vidare och in i ett undersökningsrum.

Där klär personalen på sig ansiktsmasker och Yasmin får för första gången höra att man misstänker tuberkulos.

– Det kändes ganska overkligt. Att man ens kan insjukna i tuberkulos är ju inte något man tänker på i dag.

Yasmin förpassas in i ett isolerat rum men fick ha sonen med sig, eftersom han ammades. Också maken får följa med för att hjälpa till med att sköta babyn.

Så småningom får familjen återvända till lungavdelningen där de får ett isolerat eget rum.

Följande dag töms den högra lungan på vatten igen och Yasmin får kraftig antibiotikamedicinering.

Salivprov tas och resultatet av dem skulle bli avgörande: Har Yasmin tuberkulos och i sådan form att den smittar via utandningsluften?

– Om jag skulle ha haft det skulle jag ha isolerats i minst ett halvt år, och Yonatan skulle ha tagits ifrån mig för den tiden.

Nu får hela familjen tillbringa 10 dagar i ett eget familjerum på lungavdelningen i T-sjukhuset. Maken, som är forskare vid Åbo Akademi, kan ordna sitt arbete så att han mestadels kan vara med Yasmin och sonen på sjukhuset.

Då beskedet om att ingenting tyder på att Yasmin via sin utandningsluft smittar ner andra och Yasmins feber försvunnit får familjen åka hem. Fortfarande utan en klar diagnos eller klart besked om Yasmin faktiskt drabbats av tuberkulos.

Väl hemma på Martinsgatan känner sig Yasmin allt friskare. Antibiotikamedicineringen tycks bita på bacillerna.

Men i april, strax innan påsk – en månad efter Yasmins första besök på akuten – kommer ett telefonsamtal från ÅUCS. Resultatet av bakterieodlingen är klart och det visar att Yasmin har tuberkulos.

– Jag fick veta att jag måste sluta amma i samma stund. Den medicinering som nu skulle påbörjas kunde inte kombineras med amning, säger Nyqvist.

Familjen packar sina väskor och åker tillbaka till ÅUCS. Fem olika antibiotikakurer sätts in och tidvis får Yasmin dagligen en injektion och äter 11 olika piller – bland annat medicin som skall stoppa mjölkproduktionen.

Hon klarar ändå medicineringen bra – de enda biverkningarna är lätt yrsel och trötthet och lite illamående.

Med tanke på den fortsatta vården är det nu avgörande att ta reda på om tuberkulosbakterien var antibiotikaresistent. Det är den lyckligtvis inte och Yasmin slipper så småningom den dagliga injektionen.

Efter fem dagar på ÅUCS blir Yasmin hemförlovad och patient hos hemsjukvården. Det innebär att sjukvårdare varje vardag kommer hem till henne med mediciner som hon tar under uppsikt av vårdarna.

– Så det var ju inte tal om att resa bort någonstans, säger Yasmin.

Mitt i all denna rigorösa vård mår Yasmin egentligen alldeles prima – men har 6 månader av medicinering att se framemot.

Den 11 oktober ska medicineringen upphöra.

Föräldraledigheten med lille Yonatan blev inte riktigt som Yasmin hade tänkt sig.

– Sommaren gick åt till att se till att passa medicineringstiderna. Men jag kunde få mediciner i handen för flera dagar framåt ibland, för att till exempel kunna åka på besök till släktingar.

Blodprov och röntgenbilder tas med jämna mellanrum för att följa med Yasmins hälsotillstånd.

– Lyckligtvis verkar jag ha varit ett standardfall, säger hon.

Sonen Yonatan har – enligt sin mor – varit tapper och uthållig trots omständigheterna.

– Och vården som vi fick på lungavdelningen på ÅUCS var alldeles toppen. Mycket kompetent och trevligt, man är nog glad över att bo i ett land och en stad med god vård.

Det är ännu inte klart var och när Yasmin har smittats av tuberkulos. De flesta som smittats bär på bakterien latent utan att sjukdomen bryter ut.

Tuberkulos finns i många länder och världsdelar och Yasmin väntar på att få besked om vilken typs bakterie hon drabbades av. En bakterieanalys kan ge en fingervisning om från vilken världsdel bakterien härstammar.

– Jag har alltid rest mycket. Hade nån slags lunginfektion i Indien år 2009 som vårdades med antibiotika. I Sydafrika, där tuberkulos är rätt vanligt, var jag fyra månader år 2008. Ryssland, där tuberkulosen också finns, har jag besökt några gånger.

Lika gärna kan Yasmin ha smittats i Finland av någon som bar på tuberkulosbakterien.

– Att sjukdomen bröt ut hos mig just i år tror jag att är en följd av förändringarna och utmattningen i kroppen efter graviditet, förlossning och amning.

Sonen Yonatan konstaterades i ett tidigt skede – via lungröntgen och blodprov – vara frisk från tuberkulosbakterien. Han fick ändå äta en preventiv antibiotikakur i tre månader. Maken undersöktes inte alls eftersom han inte hade några symptom och det hade konstaterats att Yasmin inte smittade via sin utandningsluft.

– Men han gick ändå på eget initiativ på lungröntgen, bara för säkerhets skull.

Mitt i all turbulens har Yasmin förhållit sig lugnt till sin diagnos.

– Eftersom jag aldrig varit i riktigt dåligt skick rent fysiskt sedan jag fick diagnosen har jag snarare sett det hela som en kuriositet. Tuberkulos kan vara livshotande utan rätt vård, men jag har fått den bästa vården.

Folk i Yasmins närhet har också förhållit sig sakligt till hennes sjukdom. Efter beskedet om att hon inte smittar andra har ingen i hennes omgivning varit oroad.

– Förstås har vänner och bekanta oroat sig för min hälsa, men inte har de tagit avstånd för att jag har tuberkulos.

Allvaret i situationen har främst märkts genom den övervakade medicineringen.

– Om jag skulle slarva med mina mediciner skulle jag kunna bli en fara för samhället, säger Yasmin.

Så lite som möjligt tänker hon låta sjukdomserfarenheten prägla livet i framtiden. Att sluta resa utomlands är till exempel inget alternativ.

– Jag har alltid tyckt om att resa och skulle vilja fortsätta med det. Jag vill inte bli fördomsfull och rädd. Men det är klart att läget är ett annat då man har ett litet barn. Eftertanken kommer nog att finnas med på ett annat sätt i fortsättningen.

LÄS OCKSÅ : 25 vårdades för tuberkulos i Åboregionen ifjol