Virus kommer och går, vi återgår

Det senaste året har testat vår anpassningsförmåga och uthållighet på jobbet. Restriktionerna som trädde i kraft på våren och hösten förändrade våra arbetsförhållanden markant. Vi skickades hem från kontoret, fick reseförbud, och började undvika människor. Vi började spekulera kring det ”nya normala” och vilka bestående följder coronakrisen har för vårt arbetsliv.

Oxfordforskare menar att resebranschens nöd är långvarig i och med att affärsresor slopas för de billigare virtuella alternativen. Argumentet lyder ungefär så här: Vi har tvingats ersätta våra tidigare reserutiner med virtuella mötesrutiner. Eftersom covid-19 krisen varat en längre tid är virtuella möten det nya normala till hotell- och flygbranschens förtret. Trots att färre resor och en minskning i pendeltrafiken är önskvärd med tanke på klimatutsläpp blir det knappast några revolutionerande nya normaler vad som gäller arbetssätt.

Orsaken till min skepsis är tämligen enkel. Det finns en djupare orsak till våra karriärval. Vi strävar efter att arbeta med uppgifter som är i linje med våra värderingar – och de är inte lätt föränderliga. Affärsresor erbjuder en möjlighet att uppleva omväxling och spänning utöver att förhandla affärer. Man har möjligheten att uppleva nya miljöer och bygga nya relationer. Det gäller omväxling och spänning – nånting som resande affärspersoner berövats och som virtuella möten inte kan ersätta. Kan vi då tänka oss att värderingen av spänning och omväxling försvunnit under restriktionerna? Nej, snarare har krisen skapat frustration över den förändrade arbetsvardagen och ett behov att återställa arbetssätten till vad de var innan restriktionerna. Då det var i linje med våra värderingar.

Samma gäller distansarbete och förkunnandet av kontorets död. Behovet av en arbetsgemenskap har inte försvunnit och de fördelar som informella möten skapar återstår. Människan är en social varelse och arbetsgemenskapen är en central del av att uppfylla behovet av socialt umgänge. För att florera behöver vi spontana idéväxlingar, skitsnack med kollegor och ventilera oss om chefens dumheter – grundpelarna för vilken arbetsgemenskap som helst! Nu skriver vi e-post eller schemalägger Zoom-möten där vi kan skapa en fungerande dialog om digigudarna så tillåter. Men distansarbete har sina fördelar. Vi kan koncentrera oss i lugn och ro på vårt arbete utan externa avbrott. Vi använder inte vår energi för att ta oss till och från jobbet. Vår produktivitet ökar och därför kommer organisationer att förhålla sig positivare till distansarbete i fortsättningen. Men vi kommer fortfarande att behöva en samlingsplats där vi kan regelbundet men spontant utväxla idéer och skvaller. Dvs. kontoret. Det nya normala är 2019 med flera kökskontor.