Vindkraftverkens nackdelar bör identifieras och erkännas

Vindkraftsprojekt aktualiseras nu i snabb takt på olika håll i Finland – och nästan överallt möter projekten motstånd bland dem som bor i området. När vindkraft planeras understryks ofta betydelsen av ”social acceptans” utan att konsekvenserna av vindkraftverken utreds ordentligt uttryckligen ur de närboendes synvinkel.

I inlägg som gäller att vindkraften ska gynnas utgår man ofta från att motståndet mot vindkraftsprojekten bara beror på att de närboende är själviska (en s.k. NIMBY-reaktion) eller att motståndarna inte är tillräckligt informerade. Den sociala acceptansen av vindkraften blir ändå inte bättre av att de olägenheter som vindkraftverken medför nedvärderas, och inte heller av att folk förutsätts stå ut med vindkraftverk i sin näromgivning.

Den enda hållbara metoden är att erkänna vindkraftverkens nackdelar – och att rätta till det regelverk som gäller vindkraften så att inga olägenheter uppstår.

När beslut fattas om var vindkraftverk ska placeras är det de ekonomiska faktorerna som avgör. Hur miljön påverkas hamnar då ofta i skymundan. I samband med vindkraftsutredningarna ordnas i normala fall endast formella höranden av befolkningen.

När vindkraftsprojekt planeras bör konsekvenserna för människorna och miljön beaktas bättre, och dessutom bör man tala om saker och ting med deras rätta namn. ”Vindkraftsparker” är verkligen inga parker utan industriområden som påverkar sin omgivning på en mängd olika sätt.

Man måste inse att konsekvenserna av vindkraftverken är närvarande i de närboendes liv både dag och natt och att de radikalt ändrar livsmiljön för årtionden framöver. Att vindkraftverk dyker upp i grannskapet betyder för många att den egna näringen äventyras eller att man till och med blir tvungen att flytta bort från sitt eget hem.

En orsak till motståndet mot vindkraftverk är det buller som de medför. Vindkraftverk bör placeras tillräckligt långt från bosättning, men det avstånd som man kommer fram till genom de bullermodelleringar som används för tillståndsbesluten är inte tillräckliga för att bullerolägenheter också i praktiken ska kunna förhindras. Därför bör anvisningarna för bullermodelleringarna korrigeras på det sätt som vindkraftverkens storlek och de allt större vindkraftsprojekten förutsätter.

Också myndigheterna bör ha vilja och effektiva metoder att ingripa i bullerstörningar orsakade av vindkraftverk. Bästa sättet vore att föreskriva att miljötillstånd blir obligatoriskt för alla vindkraftsprojekt. Då kunde många långdragna rättstvister om bullerstörningar på vindkraftsorter undvikas.

Det från historien bekanta konstaterandet ”början till all visdom är att erkänna fakta” stämmer bra också i detta fall. Motstånd mot vindkraftverksprojekt är ingen NIMBY-företeelse, utan de närboende har goda grunder och relevanta orsaker för sitt motstånd. Att man erkänner olägenheterna och effektivt förhindrar dem är den enda framkomliga vägen mot social acceptans av vindkraften.