”Vill ÅA ha ett klimat där forskare undviker att uttala sig politiskt?”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ledningen för Åbo Akademi svek den akademiska friheten när de beslöt att stoppa Izabella Tabarovskys föreläsning under en konferens om antisemitism.
Peter Nynäs, dekan för Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi, fattade beslutet två dagar efter att anonyma aktivister på sociala medier startat en kampanj mot Tabarovsky.
Kampanjen handlade om Tabarovskys politiska åsikter, inte om ämnet hon skulle föreläsa om.
Det är allvarligt när yttre påtryckningar så enkelt kan få ett universitet att vika sig på det sättet och jag är orolig för vilka signaler ÅA skickar till forskarvärlden.
I Svenska Yles debattprogram Slaget diskuterar Nynäs beslutet tillsammans med Laura Kolbe, professor i historia vid Helsingfors universitet, och Karmela Liebkind, professor emeritus i socialpsykologi.
Nynäs försvarar sitt beslut med vaga fraser som att det finns ”flera röster” och ”många svåra frågor”, men när han pressas att precisera förefaller det ibland som att han själv inte vet vilka dessa röster är.
Jag förväntar mig mera ryggrad än så av ett universitet, som ska stå upp för akademisk dialog och frihet.
I kontrast till den bild man får av Nynäs ord i ÅU:s artikel om avbokningen säger han i Slaget att han endast kontaktats av ÅA:s kommunikatör och säkerhetschef, samt fört diskussioner med konferensens organisatör Mercédesz Czimbalmos, innan beslutet fattades.
Det är rimligt att tro att det som fått både kommunikatören och säkerhetschefen att blanda sig i är det faktum att det uppstått uppståndelse på sociala medier.
Bilden av att allt sattes igång av dessa anonyma aktivister på sociala medier, och inget annat, förstärks.
Jag förväntar mig mera ryggrad än så av ett universitet, som ska stå upp för akademisk dialog och frihet.
Tabarovsky skulle ha föreläst om antisionistisk och antisemitisk propaganda i det forna Sovjet, och, enligt titeln på föredraget, hur effekterna av denna propaganda syns i universitetens korridorer än idag.
Aktivisterna har finkammat hennes inlägg på sociala medier funnit att hon har starka åsikter om det aktuella kriget mellan Israel och Hamas i Gaza. Hon argumenterar bland annat för att det inte är ett folkmord som skett.
Flera organisationer har slagit fast att det är ett folkmord. Men det organ som dömer i sådana frågor, den Internationella domstolen, har inte ännu kommit med en slutgiltig dom.
Ens politiska uttalanden om ett så vida debatterat ämne som kriget i Gaza borde inte räcka för att hindra en historiker från att föreläsa om sitt expertområde.
Nynäs lyfter en viktig poäng i Slaget. Han efterlyser en större klarsynthet i att inte blanda samman åsiktsfrihet och kunskapssökande inom det akademiska. Men han gör samtidigt ett ordentligt magplask.
Det är precis den skillnaden som både aktivisterna på sociala medier och Nynäs själv misslyckas med att göra när Tabarovskys åsikter, som handlar om andra frågor och som hon uttryckt i andra forum, står som grund för att hindra henne att dela med sig av sin kunskap.
Det hör inte till den vanliga dagordningen att finkamma inbjudna, betrodda, föreläsares sociala medier. Men är det den väg akademin nu slår in på?
Ska alla sociala medier av alla inbjudna forskare och föreläsare nu finkammas innan de får en inbjudan?
Det är naturligtvis orimligt. Universiteten funkar inte så.
Politiska uttalanden av forskare och föreläsare måste tillåtas, även om de är kontroversiella eller går emot vad högljudda aktivistgrupper anser.
Vill ÅA verkligen ha ett klimat inom det akademiska där forskarna, de som ofta har bäst insikt i olika dagspolitiska skeenden, inte ska uttala sig politiskt i offentligheten?
Det vore verkligen sorgligt för det demokratiska samhället, forskarnas röst behövs.