Vikten av de små stunderna

För tre veckor sedan var våra liv ihoppackade i bruna flyttlådor. För två veckor sedan vaknade vi för första gången i vårt nya, alldeles egna hem i Vasa.

Det är en speciell känsla, att vakna upp på ett nytt ställe och inse att det här okända stället nu är ens hem.

Det var fjärde gången i mitt liv som jag flyttade. Men den här flytten kändes lite annorlunda.

Nu lämnade jag inte bakom mig endast en lägenhet och en stadsdel. Nu lämnade jag bakom mig hela Åbo, grannarna jag lärt känna under det gångna året, vänner som blir kvar i Åbo, församlingen, mina fina kolleger och min arbetsplats.

Av allt som jag kommer sakna är nog ändå domkyrkans stillhet något som jag redan nu längtar efter.

Varje gång jag går in i domkyrkan utanför gudstjänsttider slås jag av hur man verkligen kan höra all den tystnad som ryms under de stora valven. Stillheten.

Mina somrar består ofta av besök till sommarstugan, fiske, läsning, och av att njuta av att inte behöva göra något, att inte ha några måsten.

Den gemensamma nämnaren för dessa aktiviteter verkar vara lugnet.

För även om sommarstugan också är förknippad med mina närmaste människor, är den framför allt annat ett ställe dit jag kan söka mig för att få stilla mig. Detsamma gäller fisket.

Även om adrenalinet höjer pulsen när man får napp, så känner jag inte till något mera avkopplande än ljudet av fiskelinan som susar genom luften efter ett kast, det milda plopp-ljudet som hörs när draget bryter ytspänningen och slår genom vattenytan, och det monotona, spinnande ljudet av rullen när man väver in draget igen.

Sommarens fester, konserter och äventyr är mycket uppskattat, men det är i sommarens stillhet som jag vilar allra mest.

Att finna tid för stillheten mitt i flyttkaoset har inte varit lätt. Dagarna har varit långa både innan och efter flytten, då flyttlådorna först skulle packas, och sedan packas upp på det nya stället, möbler skulle skruvas ihop och lägenheten skulle möbleras.

Jag tror ändå att vikten av de små stunderna av stillhet är ytterst viktigt både för vår andlighet och för vårt allmänna välmående.

Att prioritera stunder av vila, tystnad och stillhet framom alla andra måsten hjälper oss i längden med att orka.

Inte så att vi prioriterar bort våra måsten, utan så att vi medvetet planerar in stunder av vila i vår vardag. Små stunder, i vilka vi får stanna upp en stund och lyssna till vår inre röst och till Guds röst.

Titeln på författaren och pastorn Tomas Sjödins bok sammanfattar det jag vill få sagt mycket väl: ”Det händer när du vilar”.

För det är just i stillheten, i lugnet, i vilan som vi kan bli bättre människor.

Gud kan mötas var och när som helst, men det är inte för intet som Jesus själv säger att vi ska gå in i vår kammare, bakom stängda dörrar när vi ska be.

Det är i stillheten och tystnaden som vi växer som människor. "Det händer när du vilar”.