Victor jobbar som sjukskötare i Norge – förutom bättre lön och mera ledigt finns det en annan sak som är bättre i Oslo än i Åbo

Efter 14 år som anestesisjukskötare på ortopeden vid Åbo universitetscentralsjukhus var det dags. Beslutet att prova på något annat hade mognat under några år och nådde sin kulmen när vårdkrisen eskalerade i våras.

– I samband med vårdtvisten märkte man att sjukskötarnas jobb uppskattas och att finländarna tycker att vi ska få bättre betalt. Men beslutsfattarna, de vill inte ge oss mera lön, sammanfattar Victor Ekholm.

Ekholm bor i S:t Karins och berättar att han trivs bra med arbetsgemenskapen och jobbet på ÅUCS. Men det finns ett par stora ”men”.

– För det första får vi hela tiden mera jobb men inte mera lön. För det andra har du som sjukskötare i Finland väldigt snabbt nått toppen av din karriär.

Dålig lön och dåliga möjligheter att avancera. Det kan man inte med bästa vilja kalla sporrande.

Ekholm jobbade för tio år sedan ett par månader på Rikshospitalet i Oslo och hörde sig i våras för om jobb direkt hos sjukhuset, utan att gå via något bemanningsföretag.

Nu jobbar han två veckor som anestesisjukskötare i Oslo och är sedan två veckor ledig och hemma i S:t Karins. Den norska arbetsgivaren betalar förutom en bra lön Ekholms resor mellan Finland och Norge samt boendet i Oslo.

Som natt och dag, sammanfattar Ekholm skillnaderna mellan länderna.

Det är inte bara lönen som är avgörande

Lönen är en sak. Som anestesisjukskötare kan Ekholm på en vecka förtjäna lika mycket som under en månad i Finland.

I Norge är arbetsveckan också kortare, eller 35,5 timmar, och för alla timmar utöver 35,5 timmar betalar arbetsgivaren dubbel lön.

Personaldimensioneringen är en annan sak. På den postoperativa avdelning där Ekholm jobbar har han hand om max 1–2 patienter samtidigt. I Finland skulle antalet, på grund av mindre personalresurser, vara åtminstone det dubbla.

– Med färre patienter att ta hand om känner jag nu att jag kan göra mitt jobb ordentligt och bra, säger Ekholm.

Och att Ekholm kan ta hand om sina patienter uppskattas förstås av patienterna. Men uppskattning är också det som enligt Ekholm genomsyrar arbetsgivarens inställning till personalen.

Man betalar bra, låter personalen påverka arbetspassen och ser till att det finns så många vårdare på plats att alla har tid att utföra sina arbeten ordentligt.

Standardiserad utbildning för specialsjukskötare saknas i Finland

Ytterligare en skillnad som Ekholm vill lyfta fram är utbildningen. I Norge kan sjukskötare specialisera sig genom att gå en extra utbildning på 1,5 år efter grundutbildningen. I specialiseringen ingår praktiskt, avlönat arbete på ett universitetssjukhus men också teoretiska studier och ett slutarbete.

I Finland har den standardiserade utbildningen för specialsjukskötare slopats. Det betyder att den som till exempel vill bli anestesisjukskötare eller operationssjukskötare får sin utbildning på arbetsplatsen. Alla arbetsplatser har då ett eget utbildningssystem och arbetsgivaren avgör när sjukskötaren är färdigspecialiserad.

-- Med en standardiserad utbildning kan man lita på och också kräva att den som är specialiserad faktiskt kan sin sak, och kan samma saker som andra som gått samma utbildning, säger Ekholm som tycker att Finland borde ta efter Norge och systematisera utbildningen.

Vårdartvisten avgjord men krisen fortsätter

När det är dags att avsluta intervjun beger sig Ekholm hem för att koka siskonkorvsoppa och innan det är dags att hämta det yngre barnet på dagis och det äldre från skolan kanske han hinner med en tur till simhallen.

De lediga veckorna hemma betyder att han till hundra procent kan koncentrera sig på att sköta hushållet och familjen. Det känns bra, säger Ekholm.

Upplägget liknar det som tusentals sjömän och anställda ombord på passagerarfärjorna är vana vid och kanske något som blir vardag också för finländsk vårdpersonal. Om det inte blir någon förändring, vill säga.

Vårdartvisten fick ett avslut i början av oktober i och med att man kom överens om löneförhöjningar för vårdarna. Men kommer arbetsförhållandena i och med detta att förändras så mycket att vårdarnas flykt till andra länder och andra branscher stoppas?

– Jag vet inte, det återstår att se. Det finns fortfarande en skriande personalbrist och hela lönesystemet borde ses över. Kompetens och utbildning borde synas i lönen, inte bara ålder och arbetserfarenhet, säger Ekholm och tillägger att uppskattningen för vårdarna måste synas konkret. Annars har den ingen betydelse.

Korrigering 28.10 kl 9:48: Stycket om personaldimensioneringen har uppdaterats med att Ekholm har handom max 1- 2 patienter samtidigt, inte per dag.

Intresserad avatt läsa fler ÅU-artiklar?Första månaden bara1,00 €!Klicka här.