Vi måste våga ifrågasätta våra system

Trots att vi sett en rekordstor tilläggsbudget, får vi inte ta statens medel förgivna. Det kommer en tid – snabbare än vi tror -  då vi inte lika frikostigt kan dela ut pengar. Det finns ingen hemlig skattkista där pengar kan tas ifrån. Varje euro som delas ut ska på något sätt också förtjänas.

Statsskulden ökar och det blir våra barn som står för notan. Kostnaderna och utgifterna måste vara väl motiverade med tanke på att återbetalningen skjuts på framtiden. Vi kan inte leva över våra tillgångar i all oändlighet utan måste använda resurserna på ett smart sätt.

Kommunernas ekonomi var svår redan innan coronakrisen. Redan en längre tid har vi skurit i den offentliga servicen och spartalkon har avlöst varandra. I vissa fall kan nedskärningar vara behövliga och motiverade men där osten redan är väldigt tunn går det inte längre att hyvla. Det behövs utveckling och nya tillvägagångssätt. Vi borde fokusera på omstrukturering istället för regelrätt nedskärning.

Vi har inte råd att upprätthålla all service så som den ser ut idag. Vi måste noga utvärdera vad som är viktigast, hur vi fördelar resurserna och om vi gör saker på rätt sätt. Det är lätt hänt att vi fastnar i vår egen bubbla med invanda mönster.

Byråkratin i Finland är i många fall väldigt omfattande och kanske till och med onödigt invecklad. Det är lättare att lägga till och kanske i många fall de facto göra processen mer invecklad, även om avsikten varit den motsatta.

Frågan leder till för vem byråkratin egentligen finns till. Byråkratin ska finnas där för användaren, för att göra systemet rättvist för alla och för att ge oss finländare den service vi behöver. Existerar byråkratin för att på något vis bekräfta sin egen relevans är redan utgångspunkten fel. Jag är säkert inte ensam om att någon gång fått hem ett myndighetsbeslut som jag måste läsa igenom flera gånger innan jag riktigt förstått vad man i beslutet kommit fram till.

I Finland kan myndighetsbeslut till exempel gällande skarvar uppgå till flera tiotals sidor, med tillhörande bilagor, då liknande beslut i Danmark eller Sverige sammanfattas på högst 5 sidor.

I Finland satsar staten 25 årsverken på att övervaka kvaliteten på åldringsvården medan man satsar hela 60 årsverken på övervakning av djur. Vi behöver ett utgångsläge där byråkrati ska finnas till - inte för sig själv - utan för att betjäna befolkningen. Allt annat är slöseri av knappa resurser. Här upplever jag att vi ännu har mycket att göra.

När det kommer till att fördela resurserna på ett smart sätt behöver vi tänka i nya banor. Mer flexibilitet, mer rörelsefrihet och mer bordförnuft.

Synsättet måste gå från att statiskt rulla på i invanda mönster till ett synsätt där utveckling, transparens och användarvänlighet är ett centralt begrepp. Hur kan vi utveckla den service vi använder och framför allt  - hur ska det administreras?

Under våren har vi sett att förändring är möjlig även på kort tid och utrymme ges till pragmatiska lösningar. Låt oss fortsätta på den vägen. Finns det vilja finns det sätt.

Sandra Bergqvist,

riksdagsledamot, SFP

Andra riksdagsledamöter från Åboregionen som skriver kolumner i ÅU är Saara-Sofia Sirén, Saml, Vilhelm Junnila, Sannf, Sofia Virta, Gröna, Eeva-Johanna Eloranta, SDP och Li Andersson, Vf.