Vi måste ta itu med personalbristen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Social- och hälsovårdsreformen blir verklighet i år. För Egentliga Finlands del handlar det om tiotusentals anställda, närmare en halv miljon kunder och ca 2 miljarder (2 000 000 000) euro av våra skattepengar. Valet i januari är utan vidare ett av de viktigaste som kan tänkas.
Efter valet kommer det nya välfärdsområdesfullmäktige – vilket ord – börja sitt långa arbete för att försöka reparera primärhälsovården, utveckla servicen så att den faktiskt motsvarar människors behov samt få ihop hållbarhetsgapet. Ett av de största hindren med tanke på dessa mål är bristen på arbetskraft.
Enligt prognoser kommer Finland att behöva 200 000 nya sjuk- och närvårdare fram till 2030-talet. Då man beaktar pensioneringarna bland nuvarande personalen kommer man fram till att Finland behöver 70 000 helt nya vårdare ovanpå nuvarande nivån. Vem som helst inser att vi inte har en reserv på 70 000 extra vårdare någonstans.
Dessutom behöver vi hundratals, till och med tusentals läkare mera för att kunna förbättra vårdgarantin, något som alla partier är överens om. Utan handpar som kan vårda förblir alla garantier, löften om förbättringar och nya tjänster bara valsnack.
För att råda bot på situationen måste vi ta i bruk alla medel. Arbetsmarknadsparterna måste avtala om realistiska löneutsikter. Dessutom måste kommande fullmäktige välja att satsa på att utveckla stödtjänster, ledning och arbetsmetoder så att vårdarnas arbetsdag förbättras; välja att satsa på digitala tjänster i samarbete med den privata sektorn och ta i bruk servicesedlar för att bli av med vårdköerna.
Vi måste också på allvar börja rekrytera kunnig arbetskraft internationellt. Alla har säkerligen inte språkkunskap att arbeta som vårdare i Finland, men de kan arbeta i stöduppgifter som i sin tur frigör händer till egentligt vårdarbete. Alla stenar måste vändas – annars står vi inför det faktum att våra barn, äldre och sjuka blir utan den vård de behöver och har rätt till.