”Vi måste kunna prioritera en värdig ålderdom för våra äldre” – det är en fråga om prioriteringar och etik
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I social välfärd ingår en känsla av trygghet och avsaknad av ensamhet.
Ett psykiskt välbefinnande ger framtidstro.
När jag talat med äldre personer på valfältet har den gemensamma nämnaren varit att de upplever otrygghet inför framtiden.
I synnerhet ensamstående undrar över vem ska hjälpa dem i framtiden.
Det gäller såväl vardagen som vilka tjänster hen i framtiden har möjlighet att få.
I synnerhet ensamstående undrar över vem ska hjälpa dem i framtiden.
Många saknar egna skyddsnät och är helt beroende av välfärdsområdets service.
I tv och tidningar har alldeles fasansfulla exempel lyfts fram på hur servicen för de äldre inte fungerar.
Att få inbesparingar inom välfärdsområdet är en nödvändighet.
En stark ekonomi möjliggör ett bra och mångsidigt serviceutbud.
För att klara av situationen inom de äldres service ska servicestrukturen göras lättare.
Att bo hemma möjligast länge är ett bra mål.
Så kallat gemenskapsboende ska utökas och man strävar efter att minska på serviceboende med heldygnsomsorg.
Idag sköts de äldres service ungefär till hälften av privata sektorn och hälften av välfärdsområdet.
Föreningen Hali (Hyvinvointiala) har i en genomgång konstaterat att de privata aktörerna inom äldreomsorgen producerar service som är cirka 30 procent billigare än välfärdsområdenas, vilket till en stor del torde kunna tillskrivas välfärdsområdenas gigantiska administration.
Ett problem gällande gemenskapsboendet är bristen på platser, samt risken att man inom detta boende tar in äldre, som i själva verket skulle behöva tyngre vård, det vill säga heldygnsomsorg.
Att kunna bo tillsammans livet ut inger trygghet och borde vara en självklar rätt!
Många äldre sköts hemma av en ålderstigen, kanske sjuklig äkta hälft, som fungerar som närståendevårdare.
Samhället idag klarar sig inte utan dessa närståendevårdare, vilkas insatser och uppoffringar är svåra att räkna i pengar.
Vi måste se till att dessa personer får den avlastning och hjälp de har laglig rätt till!
Likaså behövs det boendeplatser för par.
Att kunna bo tillsammans livet ut inger trygghet och borde vara en självklar rätt!
Idag styr ekonomin välfärdsområdenas serviceutbud.
Men tjänsteutbudet är inte enbart en ekonomisk fråga.
Tjänsteutbudet är alltid en fråga om prioriteringar och etik!
Vår grundlag tryggar i den första paragrafen människans grundläggande rättigheter.
Dit hör bland annat människovärdets okränkbarhet och den enskildas rättigheter.
Vi måste kunna prioritera en värdig ålderdom för våra äldre!