Vi kommer inte att bli den tysta massan

USA:s högsta domstols beslut att upphäva den nationella garantin för aborträtten i landet var överväldigande i sin kränkning av de mänskliga rättigheterna.

Rätten till självbestämmande och rätten för kvinnor och livmoderbärare till sina egna kroppar kränktes i grunden.

Inför de uppskakande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna längtar människor efter en försäkran om att deras nöd ses och hörs: en bekräftelse på att de inte är ensamma. Man undrar också hur man själv kan uttrycka sin chock och sitt stöd.

Tillsammans med mina riksdagsledamotskolleger gjorde jag en Tiktok-video för att göra ett uttalande och visa solidaritet, som har nått ut till miljontals människor.

De tusentals rörande meddelanden som jag har tagit emot från vanliga människor i USA och till exempel i Polen visar att de är förbryllade, frustrerade och rädda. Deras ångest är allvarlig.

Att konservativa krafter över hela världen har stärkts blev snabbt uppenbart i de fientliga kommentarer som också kom in om videon.

Det positiva med sociala medier är att de gör det möjligt att nå ut till människor över hela världen. Nackdelen är att man i sociala medier också kan mobilisera ett stort antal ansiktslösa troll för att svartmåla skapare av innehåll som står upp för mänskliga rättigheter.

I mitt fall slutade trakasserikampanjen i att Tiktok raderade mitt konto.

Raderingen blev en enorm mediestorm och till slut var kontot återställt. Det är oerhört viktigt att stormen väcktes: inte för min egen skull, utan för att visa att det inte är acceptabelt att trampa på mänskliga rättigheter och tysta ner människor.

Det handlar om huruvida vi stöder att diskussionens grund är mänskliga rättigheter eller om vi tillåter att den systematiskt tystas ned.

Kampen mot tystnad är också en kamp för dem som inte kan göra sina röster hörda. Upphävandet av den allmänna aborträtten i USA har den gravaste inverkan på de som redan är i de mest utsatta situationerna.

När deras röster faller offer för Tiktok-trollen har de ofta inte likadant stöd bakom sig. Det är därför en roll och skyldighet för dem som har inflytande att aktivt välja de utsattas sida. Den sida av vanliga människor som i USA, Polen och många andra länder kämpar för sina rättigheter.

Även om det är orättvist att svårvunna rättigheter ingenstans kan tas för givna, och att röster som försvarar dessa rättigheter är sårbara för att bli nedtystade med hatpropaganda, vittnar de många försvarstalen för mänskliga rättigheter ändå om en enorm internationell liberal motreaktion mot konservativa attityder.

Alla röster, stora och små, mot att de mänskliga rättigheterna trampas ned visar att mot konservativa grupper ställer sig en väldig, enad front för kvinnors rättigheter och mänskliga rättigheter.

De kommer inte att vara tysta, utan de kommer att växa sig starkare inför utmaningarna – och slå tillbaka dubbelt så hårt.

Här kan du läsa fler av Sofia Virtas kolumner.