Vi har inte råd att rädda klimatet

Riksdagsvalet. Kontentan av valet, som nyss förrättades är, att vi inte har råd att avvärja en ekologisk kollaps. Det finns tydligen, enligt våra folkvalda, varken pengar eller resurser till det. Sparkniven kommer nu fram. Landet ska ledas enligt företagsekonomiska principer. Obegränsad tillväxt i en begränsad värld.

Det såg bättre ut då vi inför en världsomfattande pandemi måste stänga ned mycket av våra aktiviteter. Det gick rätt så bra. Man kan se det som om naturen gav oss en läxa i hur vi kunde öva oss i att avvärja katastrofen.

Nu är vi tillbaka i ruta ett.

Fossila bränslen används som förut, skogar skövlas, vi flyger som förut.

Det viktigaste är att få ekonomin att växa för att få råd till en "grön omställning".

Det är tyvärr som att lyfta sig själv i håret. Om kandidaterna ifråga förstår allvaret har de inte vågat inte ta fram nödvändiga åtgärder i fruktan för att inte bli invalda.

Befolkningen vill höra om bättre villkor, lägre bensinpris och så vidare, inte om det nödvändiga i att skära ner på en skadlig livsstil.

Mycket är gjort för att fasa ut användningen av fossila bränslen. Vindkraft och solenergi tas i bruk i allt ökande takt. Men samtidigt investerar man stort i nya oljefynd och i Asien öppnas nya kolgruvor med mera. Vi har en gemensam jord, det är globala åtgärder som behövs, javisst, men allt börjar ändå med individen.

Det är redan försent är jag rädd att förhindra en stigning av havsytan. Det visar forskningsresultaten och inlandsisen smälter i alarmerande takt.

Även om vi skulle stoppa alla koldioxidutsläpp nu tar det länge för haven att återfå sin normala temperatur. Kanske vi borde bygga en sluss i Öresund för att bibehålla nuvarande nivå i Östersjön?

Det kommer att komma mycket människor från lågt belägna trakter, räkna med en folkvandring.

Människan kommer att överleva trots att vi har utrotat mycket habitat och hur framtida generationer kommer att ha det, det vete fåglarna (de som finns kvar).

Filmindustrin har ju länge levererat dystopier om ett havererat livsutrymme, det är bara att välja och vraka.

Jag tycker synd om kommande generationer. Att vi inte kunde ändra kurs för att rädda klimatet är ofattbart. Redan 1912 visste vi att ökad koldioxidhalt i atmosfären (förbränningen av främst kol) leder till en uppvärmning av klimatet.

Jag tror ändå att vi kan förminska skadan, om vi agerar nu.

En drastisk nedskärning av användningen av fossila bränslen borde vara en självklarhet.

Det viktiga är dock insikten, att detta inte kan åtgärdas med de så kallade marknadskrafterna. Dessa är bocken som vi satt att vakta trädgården. Resultatet ser vi tyvärr nu.

Men låt inte detta nedslå dig. Vi har behov för positivt tänkande och vi kan alla njuta av våren.

Det är främst vi äldre som kommer ihåg sjöfåglarna i skärgården, rent havsbotten, flundrorna och mycket annat. Men solen glittrar ännu som förut på fjärden och naturen kan ännu få oss, trots allt, att känna tacksamhet för att vi lever och kan uppleva den

Carpe Diem.

Johan Skibdahl Medborgare Nagu