Vi behöver energi- och livsmedelsomställningarna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Energi- och livsmedelspriserna stiger. Det fanns redan flera bakomliggande orsaker, såsom världsmarknadens tillväxt och ökningen av priset på utsläppsrätter. De vattenreserver som torkat ut på grund av den torra sommaren höjde elpriserna, särskilt i de nordiska länder som förlitar sig på vattenkraft, och å andra sidan försvagade torkan till exempel spannmålsskörden.
Sedan dess har Rysslands agerande, och i synnerhet det fruktansvärda aggressionskriget i Ukraina, ytterligare förvärrat situationen. Många europeiska länder är beroende av rysk energi, och å andra sidan är både Ryssland och Ukraina stora spannmålsproducerande länder.
Situationen är oroande, rent ut sagt alarmerande. Vi behöver stora reformer av strukturerna förbåde energi- och livsmedelsproduktionen. Kriget har gett oss argument för att bryta oss loss från rysk fossil energi ännu snabbare än planerat. Senast nu bör också livsmedelsproduktionen ses från ett nytt perspektiv. Det handlar både om jordbrukets lönsamhetskris och säkrandet av försörjningstryggheten.
Den finländska livsmedelsproduktionen bygger till stor del på spannmåls- och slåtterskördar som produceras med industriellt tillverkat kvävegödselmedel. Råvarorna för gödselmedlen importeras till stor del från antingen Ryssland eller Ukraina och produceras med hjälp av fossil energi.
Utöver att priserna på råvarorna mångdubblas, minskar även deras tillgänglighet avsevärt. Slutresultatet återspeglas både som svåra situationer för företagarna och höjda livsmedelskostnader för konsumenterna.
Den akuta situationen kräver riktade åtgärder, såsom det paket på 300 miljoner euro som nu har föreslagits för jordbruket. Det verkliga problemet löses dock inte med stödmedel. Målet måste vara ett krissäkert och resursmässigt hållbart livsmedelssystem.
En del av den nödvändiga förändringen i livsmedelssystemet utgörs av investeringar i den växtbaserade livsmedelsvärdekedjan. Fördet här erbjuds stora möjligheter i Finland, där en stor del av växtproduktionen fortfarande slutar som foder i djurproduktionen.
Man har redan ute i världen sett stora investeringar göras för att förbättra förutsättningarna för växtbaserad mat. Danmark, som är känt för sin grisproduktion, meddelade till exempel att man under de kommande åren kommer att investera nästan 170 miljoner euro i växtproducenter och forskning och utveckling av växtbaserad produktion.
Vår inhemska, rena, näringsrika och hälsosamma mat är vår livsnerv, men också vår konkurrensfördel. Livsmedelsomställningen är nödvändig, men medför samtidigt stora möjligheter. Övergången bör naturligtvis vara välplanerad och rättvis.