"Vi är alla fullt medvetna om sparkraven inom välfärdsområdena – men när empati och mänsklighet sparats bort, då är vi på ute på sjufamnars vatten"
Vården. Nu har det gått några veckor sedan detta hände och tur är väl det så att ilskan och frustrationen hos oss anhöriga lagt sig en aning. Undertecknad hade kanske lämnat saken därhän, men det går inte när det dyker upp fler och fler liknande av dessa fall där äldre, sköra personer behandlas sämre än våra djur när vi för dem till veterinär.
Den nya fantastiska verkligheten när välfärdsområdena tar hand om oss. Fakta:
Mamma, 90 år, vaknar natten mellan söndag och måndag i sin lägenhet invid servicecenter för äldre i Houtskär. När personalen kommer in vid 9-tiden för att dela ut hennes medicin konstateras att hon har feber. Med tanke på att hon nyligen haft lunginflammation besluter personalen ringa efter ambulans.
Ambulanspersonalen konstaterar tydligen att hon kan ta en taxi i stället så hon flyttas över till taxi i Galtby, Korpo. Vi 14-tiden anländer hon till akuten vid ÅUCS i Åbo. Där placeras hon på en stol, på vilken hon får sitta fram till kl. 21 på kvällen. Det enda som händer under den här tiden är att hon genomgår lungröntgen vid 18-tiden. På egen begäran får hon då vatten. I övrigt har alltså denna 90-åring inte fått något att dricka eller äta från det hon kom in vid 14-tiden till kl. 21 på kvällen.
Under kvällen försöker ett av hennes barnbarn få komma in med mat och dryck till henne men detta förvägras dem. Vid 19.30-tiden meddelas hon att taxi är beställd och att man skickar hem henne. Detta trots att hon bor i Houtskär, vilket innebär att taxin som skulle köra henne inte skulle haft möjlighet att återvända från Houtskär förrän nästa morgon. Efter påtryckningar från ett av oss barn med make får hon en bädd över natten. Man meddelar henne att taxin kommer följande morgon kl. 7.30 och att hon ska få kaffe före det.
Kl.06.30 väcks hon av att taxichauffören står i rummet och säger att det är dags att åka. Inte heller nu får hon alltså något att äta eller dricka. Toalettbesök, kläderna på och i väg. Det finns ingen personal på plats som hon ens kan meddela att hon nu lämnar sjukhuset.
När hon återvänder hem på förmiddagen har det gått över ett dygn sedan hon lämnade hemmet. Den enda näring hon fått i sig är ett glas vatten föregående kväll. Vi är alla fullt medvetna om sparkraven inom välfärdsområdena – men när empati och mänsklighet sparats bort, då är vi på ute på sjufamnars vatten. Någon borde skämmas!
En annan äldre dam från skärgården blev också tvungen att ringa vården. Hon fördes också till ÅUCS och bemötandet var ungefär det samma som ovan. Hon fick åtminstone en brits att ligga på, men blev placerad i en skrubb. Hon sa att det laddades någon maskin i rummet och det var så kallt så att hon skakade.
Ett tredje fall, denna gång på ett sjukhus i HUS regi. En dam som blev svårt sjuk hade lämnats på en brits i en korridor. När anhöriga kom till platsen, hittade de henne liggandes iskall och blåslagen på golvet.
Orden tryter när man ska beskriva ilskan hos oss anhöriga. Den generation som byggde upp Finland efter kriget, behandlas som paria. Den generation som klarade sig utan alla bidrag som dagens generation tar som en självklarhet. De utbildade sig, fick familjer, byggde sig ett liv utan en penni från den finska staten. Är detta tacken de får?
Man borde fundera över det ”sjuka” systemet med taxin som rullar i en oändlig ström på våra landsvägar, och taxichaufförer som tvingas bli sjukvårdare. Men det är förstås FPA som står för den notan! De pengarna borde överföras till närsjukvården – det är våra skattemedel det är fråga om.
Jag är fullt medveten om att min insändare inte gör någon skillnad, men känner att vi måste reagera. Annars är vi lika sjuka som systemet.
Agneta Teir Anhörig