Vem vill jobba för bättre funktionshinderservice?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I april ordnas kommunal- och välfärdsområdesval och hittills har valdebatten främst handlat om hälsovårdscentraler, sjukhus och husläkarmodeller.
Det här är viktiga frågor, men samtidigt får vi inte glömma att också socialservicen hör till vardagens viktiga tjänster för många.
Personer med funktionsnedsättning kan behöva funktionhinderservice varje dag för att kunna jobba, studera och vara aktiva på fritiden precis som alla andra.
Ett exempel på funktionshinderservice är färdtjänsten som många behöver för att kunna ta sig till jobbet eller hobbyer.
Funktionshinderservice behövs också för personer i alla åldrar.
Till exempel personer med intellektuell funktionsnedsättning har ofta ett livslångt stödbehov och kan behöva stöd från vaggan till graven.
Ett exempel på funktionshinderservice är färdtjänsten som många behöver för att kunna ta sig till jobbet eller hobbyer.
För att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska kunna flytta till ett eget hem behövs bland annat gruppbostäder och egna lägenheter med boendestöd eller personlig assistans.
Personlig assistans behövs också för fritiden för att de ska kunna motionera, ta del av kultur och upprätthålla sociala kontakter.
För att möjliggöra en aktiv fritid spelar även tredje sektorn en viktig roll.
Med hjälp av ekonomiska bidrag från välfärdsområden och kommuner kan föreningar ordna meningsfull och anpassad fritidsverksamhet för personer med funktionsnedsättning.
Enligt FDUV borde välfärdsområdena därför erbjuda koordinatorsstöd för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning.
För att hela den här stödhelheten ska löpa smidigt för personer med intellektuell funktionsnedsättning krävs ofta ett omfattande engagemang från de anhöriga – också när barnen blir vuxna.
Det är ett enormt jobb att koordinera allt från läkarbesök, möten och terapier till taxiresor och ansökningar i en vardag som redan är full av jobb, skola och andra rutiner.
Enligt FDUV borde välfärdsområdena därför erbjuda koordinatorsstöd för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning.
Det skulle underlätta familjernas vardag och frigöra tid för resten av familjen, arbete och vila.
När funktionshinderservicen varken utvecklas eller får tillräckligt med resurser är det personer med funktionsnedsättning och deras familjer som drabbas.
Oerhört mycket tid går åt till att reda ut varför färdtjänsten inte kom i tid, vem på välfärdsområdet som kan svara på frågor (på svenska) samt till all den byråkrati och överklaganden som funktionshinderservicen för med sig.
Personer med funktionsnedsättning har samma rätt som alla andra till ett gott liv på lika villkor – men utan ett fungerande stödsystem är det inte möjligt.
FDUV undrar var alla kandidater är som vill jobba för en fungerande funktionshinderservice på svenska?
Hur tänker ni jobba för att också personer med funktionsnedsättning får det stöd de behöver?
FDUV, intresseorganisationen för svenskspråkiga med intellektuell funktionsnedsättning