Vem vaktar väktarna?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Våld. På sistone har det i samhällsdiskussioner talats en hel del om gängrelaterat våld. Som om inte detta skulle vara oroväckande nog har ett helt nytt ”gäng” kommit i rubrikerna på den senaste tiden. Jag talar givetvis om väktare i privata sektorn.
Avarnföretagets personal misstänks för över tjugo fall av misshandel och ännu flera fall befaras dyka upp. I lördags fick vi dessutom läsa om det tragiska dödsfallet i Esbo där en 35-årig kvinna dog i samband med att hon hölls ner av fyra väktare från företaget Securitas. De misstänks nu för dödsvållande.
I något fall verkar väktarbolaget ha gjort mycket bristfällig kontroll av brottsregister i samband med rekryteringen vilket absolut inte får ske då man rekryterar till ett arbete där maktutövande ingår. Man kan också med all rätt ifrågasätta huruvida utbildningen varit tillräcklig när det gäller trygga handlingssätt då man tar till maktmedel.
Efter händelserna i Esbo har justitieminister Henriksson påtalat behovet av utredning gällande brister i företagens skolning eller övervakning samt eventuella lagstiftningsfrågor kring detta.
Min åsikt är att privata företag i säkerhetsbranchen bör kunna underställas kontinuerlig uppföljning. Om brister finns men företag inte visar tecken på klar förbättring bör man också kunna ifrågasätta deras förutsättningar att fortsätta verksamheten i branchen.
Redan den romerska poeten Decius Junius Juvenali ställde frågan ”Quis custodiet ipsos custodes?” – Vem vaktar väktarna? Jag anser att svaret bör vara ”staten”.
Terhi Vörlund-Wallenius
Riksdagsvalskandidat, SFP