Vem får färst julklappar i år?

Jag uppmanade nyligen en skribent att använda ordet färst. Även om skribenten gärna ändrade minst till färst och gladde sig över ett nytt ord i sitt ordförråd, byttes ordet ut någonstans på vägen innan texten nådde läsarna.

Några dagar senare läste jag en diskussion om ordet färst i sociala medier. Många finlandssvenskar i diskussionsgruppen sade sig aldrig ha stött på färst och tyckte det lät konstigt.

Även i Sverige gav en rubrik med ordet färst upphov till starka reaktioner för några år sedan. I dag är ordet inte längre lika ovanligt i sverigesvenska texter. Däremot tar vi i Finland lite längre tid på oss innan vi börjar använda en nymodighet, och detsamma verkar gälla för färst.

Behövs ordet färst? När vi jämför mängder talar vi om lite, mindre och minst. När vi jämför antal talar vi om få, färre och … Ja, tidigare fick vi lära oss att få inte har någon motsvarighet till minst. I grammatikboken Svenska Akademiens språklära av Tor G. Hultman (2003) står det att få borde ha superlativformen färst men att den inte används i modern svenska. Enligt Hultman var detta ”en besvärande lucka i systemet”.

Sedan dess har språkvårdare både i Sverige och i Finland kommit fram till att färst är en accepterad och användbar form. Färst finns också i den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista.

I talspråket gör vi inte alltid så stor skillnad på lite och få eller mindre och färre. När någon säger: “Jag tänker köpa mindre julklappar i år” avser den personen förmodligen att julklapparna ska bli färre än året innan, inte mindre till storleken. Fast det kan ju också betyda att julklapparna är mindre omfångsrika. Det finns många fördelar med små julklappar.

Om vi räknar våra klappar och jämför antalet med hur många de andra köpt eller fått är det förträffligt att kunna använda färre och färst. Varför nöja sig med mindre och minst?

I andra situationer kan skillnaden mellan färst och minst vara viktigare än under julklappsutdelningen. Ett exempel är i matematikundervisningen. Många mattelärare introducerar också sina elever till böjningen få, färre, färst för att eleverna lättare ska förstå skillnaden.

Även i medierna kan det vara bra att göra den här skillnaden. Färst har blivit vanligare i skrivna texter, men det är fortfarande ett rätt ovanligt ord. Den som tycker att färst är ett behändigt ord som bör spridas får med gott samvete och omdöme använda det. De andra får hålla till godo med uttryck som ”det minsta antalet” och vänja sig vid att andra använder ”färst”.

När det gäller antalet julklappar är det knappast så värst tokigt att vara den i familjen som får färst. Kanske någon mer behövande får en gåva i stället.

Minna Levälahti

minna.levalahti@ksfmedia.fi

Språkkolumnen skrivs av språkvårdarna vid Svensk presstjänst. Den publiceras på Svenska.yle.fi och i de finlandssvenska dagstidningarna.