Vem äter vi, och varför?

Våren 2022 mottog Viral Vegans filmmaterial. Videon visar hur det ser ut på en av Finlands största kaningårdar.

Kaninerna befinner sig i små burar. Några av burarna är gjorda för en kanin, och där kan kaninen knappt vända på sig.

Viral Vegans, Oikeutta eläimille och Finlands djurrättsjurister rf (fi. Suomen eläinoikeusjuristit ry) har startat en kampanj, Kanivetoomus, mot kött- och pälsproduktion av kaniner i Finland.

I Europa slaktas cirka 180 miljoner kaniner per år. Italien, Spanien och Frankrike hör till de länder som föder upp mest kaniner för kött. Det finns både finländska yrkesproducenter och privata personer som föder upp kaniner för kött och/eller päls. Enligt de siffror som finns nu, slaktas några tusen kaniner per år i Finland.

I Europa påminner kaninuppfödningens utrymmen om pälsnäringens.

I Finland finns inga minimikrav på mängden utrymme och ingenting nämns om detta i utkastet av den nya lagen om djurens välmående. Kaninen är inte ett burdjur. Kaninen behöver hundratals meter att röra på sig.

Alla djur behöver utrymme för att uppfylla sina arttypiska behov. Inget djur vill dö för att bli kött eller päls. Jag kan tro att många har reagerat kraftigt på kaningårdarna. Jag blev förvånad, men tänker ändå att detta är lika oacceptabelt som att slakta en gris, ko eller kyckling.

Hur förhåller sig människan till ett djur som mestadels betraktas som ett husdjur, åtminstone i Finland? Kaninen är ett intressant fall som ger rum för självreflektion. I artikeln ’’Rakas perheenjäsen vai pala paistia?’’ (HS, 07.08.2022) finns bilder av olika djur som har placerats inuti en cirkel av grönsaker. De olika djuren är kanin, kyckling, gris, marsvin och hund.

Vad är det för skillnad på en kanin som föds upp för att bli kött och en husdjurskanin?

Enligt HS-artikeln är det inte så enkelt att svara på den frågan.

Till viss mån handlar det om perspektiv. Husdjuret betraktas som en individ med en unik personlighet, medan produktionsdjur betraktas som en massa eftersom de är många. Att betrakta djur i form av en massa är en sorts skyddsmekanism.

Viral Vegans, Oikeutta eläimille och Finlands djurrättsjurister rf har fått en återkommande fråga om hur dessa kaniner skiljer sig från varandra. Inte på ett märkvärdigt sätt. Båda har samma biologiska behov och vilja att leva. Båda behöver mycket utrymme för rörelse, lek och social interaktion. Mat- och vårdbehovet är detsamma. Dessutom använder uppfödarna samma kaninraser, så här finns inte heller skillnader.

Människan har en förvrängd bild av djur. Vi tror att vi lär oss om ett djur när vi besöker ett zoo eller akvarium.

I (vatten)inhägnaderna ser vi djur som har berövats sin frihet. De beter sig helt annorlunda i det vilda. De behöver och vill ha frihet, likaså ’’produktionsdjur’’.

Produktionsdjur är produktionsdjur för att människan har bestämt: så här är det. Dig kan jag använda. Och vilka djur som används ser olika ut i olika kulturer och länder. Det är viktigt att vi ser till att inte fler djur hamnar på den listan, och att vi vågar vara kritiska mot vårt beteende.

Det är inte nödvändigt att äta djur för vår överlevnad. I de områden där vi för tillfället inte har tillräckligt många alternativ, till exempel inom medicin, bör vi prioritera att hitta djurfria alternativ. Framsteg görs redan, och fler framsteg kan göras.

Varför äter människor kaniner? Snarare: varför äter och använder vi djur överhuvudtaget?