Vårt unika Skärgårdshav - nu eller aldrig?!

En frisk vårvind smeker min kind när jag åker genom vårt Skärgårdshav, det doftar islossning och öppet hav.

Nåt magiskt hänger i luften trots det stundom snöbeklädda klippstränderna, naturen bara väntar på det stora startskottet.

Det är vackert och det är unikt, vårt Skärgårdshav, samtidigt så skört och stressat. Området innefattar ett av världens största och tätaste bebodda skärgårdar, där längden på dess kustlinje sträcker sig halvvägs runt ekvatorn.

Det rymmer ett UNESCO biosfärområde, en nationalpark och många skyddade marina områden. Det unika finns såväl i naturen, i form av Finlands rikaste marina mångfald, som i havsförvaltningen där strukturer mellan fastland, ö-samhällen, och de autonoma Åland kan inräknas.

Tyvärr stoltserar området även med att vara Finlands sista ”hot-spot område” för övergödning, och ett av världens snabbast uppvärmande havsområden.

Det är ett havsområde som vi inom marinbiologin och profilen Havet i fräscha konstellationer inom Åbo Akademi, låter forskarljuset svepa över med ny intensitet. Det är spetsforskningsansökning och det är självklart, på många sätt, att vi lyfter fram de möjligheter som Skärgårdshavet ger forskningen, trots, eller snarare pga., områdets utmaningar, så som övergödning, klimatförändring och biodiversitetsförlust.

Men ingen löser Skärgårdshavets utmaningar ensam, det visar alla tidigare försök, vare sig det är av disciplinär- eller interdisciplinär-karaktär. Näe, lösningarna är unika och utmanande även de, men jag vill påstå att det är nått som hänger i luften även när det gäller detta, ett startskott av annat slag.

Under de senaste veckorna har tre separata men ändå på många sätt sammanlänkade tillställningar ägt rum, som vittnar om detta startskott av…ja vadå, jo sammankopplande och samskapande för Skärgårdshavets bästa.

I ”Operation Vårt unika Skärgårdshav” (Operaatio Ainutlaatuinen Saaristomeri), och i den nya bok som publicerats av gruppen, har prioriteringarna för hur vi skall rädda Skärgårdshavet glädjande nog nu landat (rätt så) rätt.

Utan att gå inpå detaljer, så handlar det om att genom denna fem-åriga kommunikations- och marknadsföringsoperationen skapa en rörelse, såväl för medborgare som politiker, med ett mål att en gång för alla lösa Skärgårdshavets problem. Det är viktigt, och det vittnar de (i skrivande stund) 12 263 underskrifterna om, som vädjar om tillräckliga resurser för att kunna göra just det, komma samman och hitta lösningar för Skärgårdshavet. Och visst skriver vi under!

Samma nyvunna motivation och momentum för samarbete och samskapande identifierade jag bland deltagarna i ett annat tillfälle, nämligen Skärgårdshavets framtida status- seminarium (Saaristomeren tilan tulevaisuus- seminaari), som ordnades av Egentliga Finlands NTM-central och Finlands miljöcentral i Åbo.

Här handlade det framförallt om resultaten från projekten inom Programmet för effektiverat vattenskydd (Vesiensuojelun tehostamisohjelma), men även kunskapsluckorna och de nästa stegen. Trots länkar mellan projekten, vågar jag påstå att samsakapandet och därmed en samsyn inte var på plats i detta program, och knappast avsikten heller.

Det vore dock av högsta prioritet att konstruera just sådana incentiv och möjligheter i ett framtida program, såväl som genom andra möjliga finansieringsverktyg och initiativ.

Ett tredje tillfälle som rör framförallt viljan till att skapa, prioritera och jobba för detta havsområde och möjligheterna för att ta fram lösningarna tillsammans, var den Skärgårdshavsrelaterade valdiskussion (Saaristomeri-aiheinen vaalipaneeli) som hölls i fredags av kolleger i grannuniversitetet.

En paneldiskussion bland alla partier där mycket sakligt dryftades och utlovades, och de är väl nu eller aldrig som vi skall få till det med Skärgårdshavet – eller hur bästa medröstare och kommande riksdagsledamöter? Låt oss samskapa ett mer välmående Skärgårdshav!