Varken SFP eller Fri Samverkan har lagt sig platt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För snart fyra år sedan präglades den politiska diskussionen i Kimitoöns kommun av käbbel. Samtalsklimatet var negativt och många efterlyste en förändring. Det behövdes konstruktiva diskussioner som skulle försöka hitta svar på kommunens framtida utmaningar.
Efter valet tog Jan-Erik Enestam, SFP initiativ till ett helt nytt samarbete, inte utan interna diskussioner och eftergifter. Initiativet resulterade i att de politiska grupperna kunde enas kring mandatfördelning och ett gemensamt fullmäktigeprogram.
Mandaten fördelades så att alla grupper, oavsett storlek, gavs möjlighet att ta ansvar, fick insyn och påverkansmöjligheter. SFP delade med sig mer än valmatematiken skulle ha krävt.
En stor del av fullmäktigeprogrammet har de facto genomförts. Gruppordförandena har träffats regelbundet för genomgång av fullmäktigeärenden. En näringslivsnämnd tillsattes, ungdomsgården i Dalsbruk har fått nya utrymmen.
Hälsovårdscentralen finns i nedbantad version kvar i Dalsbruk och har kunnat ge service också sommartid. Vindkraftsparkerna i Gräsböle, Olofsgård och Misskärr är avslutade. Vindparken i Nordanå-Lövböle ledde inte till ett beslut på grund av en formulering som ger tolkningsutrymme.
Nu tre år senare kan vi notera att samarbetets svåra konst inte är lätt. Samarbetsviljan måste stå på en solid grund där alla parter/grupper verkar för att utveckla samarbetet. En positiv samarbetsvilja innebär konstruktiva diskussioner och viljan att hitta nödvändiga kompromisser för att finna bästa möjliga lösningar på gemensamma problem.
En del har uppfattat att SFP för att nå konsensus lagt sig för gruppen Fri Samverkan. Medan andra anser att Fri Samverkan sålde sin uppgift som SFP-kritiker för platsen som fullmäktigeordförande.
Alla dessa spekulationer har föga anknytning till verkligheten vilket jag vill tro att berörda är beredda att vittna om.
I grund och botten handlade det om en försiktig vilja att bygga broar och skapa en dialog mellan politiker som i sakfrågor kan tycka olika men som också vill göra sitt bästa för att hitta hållbara lösningar på komplexa problem.
Sprickor har uppstått i det goda brobygget och den intressanta frågan är om det finns en genuin vilja från alla parter att reparera skadorna.
En återgång till käbbel och negativt samtalsklimat hör inte till de redskap vi behöver för att lösa kommunens framtida utmaningar. Därför hoppas jag att samarbetsviljan ska besegra kortsiktiga populistiska utspel.
Ghita Edmark
SFP