Varje fullmäktigeledamot har ett ansvar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I dag torde ingen i Pargas vara ovetande om den långvariga katastrof vi har inom vår sociala sektor. Inom de tre senaste åren har 18 anställda slutat på grund av brist på stöd och drägliga arbetsförhållanden. Pargas rykte är kört i botten och det är närapå omöjligt att rekrytera nya socialarbetare. Utsatta människor i vår stad lider och deras utsatthet blir allt mera skrämmande.
Ledningen fortsätter oförtrutet att förklara sig oskyldig till det som också regionförvaltningsverket upprepade gånger har kritiserat den för. Samtidigt som vår stadsdirektör säger sig vara maktlös, har han fullt förtroende för socialsektorns chef, ett förtroende som han säger sig dela med social- och hälsovårdsnämndens ordförande. Men nämndens ordförande har väl aldrig jobbat under socialdirektören, borde inte stadsdirektören i stället dela förtroendet med de anställda?
På senaste fullmäktigemöte stiger så vänsterns ledamot Lotta Laaksonen fram och läser upp sin motion om vikten av att handla radikalt i denna inflammerade situation. Hon har jobbat engagerat för att sätta sig in i förhållandena, talat med både avgående och kvarvarande personal. Hon är upprörd över ledningens nonchalans och hon bryr sig om sina medmänniskor i Pargas.
Vad händer? Jo tio av de 35 politikerna i fullmäktige skriver under hennes motion. Hur motiverar de, som inte skriver under, sitt ansvarstagande?
Politiker på höga poster, samtliga tillhörande majoritetspartiet, säger sig i ett pressmeddelande vilja hitta lösningar, men de skriver inte på motionen.
Varför? Situationen inom socialsektorn är katastrofal och som ett överhängande hot ligger ett mycket högt vite. Är det inte hög tid för våra politiska partier att börja samarbeta?
En eloge till vänstern, socialdemokraterna, två politiker från samlingspartiet och en obunden från de gröna för att ni skrev på!
Motionen och röstningsresultat är offentliga handlingar. Jag tror att det vore positivt för Pargas invånare om de publicerades, t.ex. på nätet, så att vi kan följa med hur våra politiker agerar i olika ärenden.
Stina Engblom Colliander