"Varifrån kommer uppgiften om en resetid på under 1 timme mellan Kuppis och Böle? Jag har inte sett någon sådan uträkning"

Med anledning av herrar Sivulas och Virtanens insändare i tisdagens ÅU (19.1.2019), först en liten brasklapp: Jag är en varm vän av rälsbunden trafik och ser gärna att det satsas mera på spår i Finland.

Sedan en notering: Det verkar som om ovan nämnda herrar skulle ha tagit lite väl mycket intryck av Donald J. Trumps debatteknik med att först lägga fram ett tvivelaktigt postulat (typ nödsituation vid södra gränsen) för att sedan lösa problemet med en lika tvivelaktig metod (build that wall).

Jag har nämligen svårt att tro att Sivula och Virtanen inte skulle se en motsättning mellan en höghastighetsjärnväg via Lojo och ett fortsatt rimligt utbud på Kustbanan.

Om den nya banan byggs skulle trafikutbudet mellan Helsingfors och Karis minska och det är tveksamt om den alls skulle kunna upprätthållas på sträckan Karis–Salo.

Bägge dessa utvecklingar har klart negativa följder för Svenskfinland.

Ytterligare ett par påståenden bör kanske inte få stå oemotsagda.

Varifrån härstammar uppgiften att investeringen skulle betala sig tillbaka på cirka 20 år?

Med tanke på projektets mycket låga kostnad/nytto-kvot, verkar påståendet helt orimligt.

Och varifrån kommer uppgiften om en resetid på under 1 timme mellan Kuppis och Böle? Jag har inte sett någon sådan uträkning.

Självfallet skulle den nya banan ha också positiva effekter. Fattas bara.

Men för att nu hålla oss till TEN-T, som så många debattörer tycks hänvisa till, så betonar EU i förordningen 1315/2013 att det viktigaste styrinstrumentet för investeringsbesluten bör vara den samhällsekonomiska analysen.

Och eftersom såväl Centrumslingan i Helsingfors och spårvagnsprojektet i Åbo har betydligt högre kostnad/nytto-kvoter så är det väl där man bör börja om man har pengar över och därtill vill följa EU-normerna.

Jan-Erik Wiik

Åbo