Vargarna på Kimitoön

Vargobservationerna på Kimitoön blir allt flera. Och vargarna på Kimitoön väntar på isbildningen för att kunna sprida sig. Men varför skall vargarna rapporteras? För att ge sysselsättning åt  tjänstemännen?  Vargarna borde ju direkt elimineras! Flyttar de från Kimito blir de flera på annat håll. Inte passar de ju  alls i Egentliga Finlands natur! Kanske ändå personer som innehar jaktgevär har vett och mod att göra det enda förnuftiga eller våra myndigheter småningom inser det sjuka med att befrämja vargstammen.

En varg sköts nyligen  på Åland efter en utdragen och besvärlig jakt. Vargen hade rivit får, alltså åstadkommit lidande bland husdjur och ekonomiska förluster för bonden. Ändå säger näringsministern Camilla Gunell att det var ett svårt beslut att bevilja fällningstillstånd.

Man frågar sig varför? Vargen är ju ett skadedjur, ett rovdjur som inte hör hemma i bebyggda trakter. Åland behöver lika litet som det övriga Finland  en enda varg. Vargskötselplanen, detta befängda påhitt,  ger visserligen arbete åt en stab av tjänstemän, som övervakar vargstammen, beviljar jakttillstånd och behandlar skadeersättningar. Men för husdjursuppfödare är vargens förekomst en sten på bördan och för gemene man är vargen ett livsfarligt hot; Bernt Nordman och andra vargvänner må nu hävda motsatsen så gott de kan.

Minister Li Andersson, som vill återinföra den obligatoriska historieundervisningen i gymnasiet, borde själv ta lärdom av historien beträffande vargfrågan och ta initiativ för att avskaffa vargens skyddsstatus. Vi borde vörda fädernas gärning, det att de gjorde Finland vargfritt, och därför genast tillåta fri vargjakt. Att låta vargen sprida sig såsom nu sker gör situationen värre med tiden. Vi bör minnas ordspråket att det är lättare att stämma i bäcken än i ån.

Jan-Erik Ingvall

Helsingfors