Varför ska lucia vara kopplat till ett val? Varför ska unga kvinnor ställas upp på rad för att bedömas och röstas på?

Först: Jag älskar luciatraditionen. Den är stämningsfull, vacker och når många som behöver ljus och värme.

De senaste 15 åren har jag varje år sett Åbolucia krönas i Domkyrkan. Det jobb som Folkhälsans grupp frivilliga gör för att evenemanget ska kunna genomföras är beundransvärt.

Men varför ska lucia vara kopplat till ett val? Varför ska unga kvinnor ställas upp på rad för att bedömas och röstas på – flickor som väljer att använda sin tid och energi till att sprida glädje hos åldringar och dagisbarn?

Folkhälsan – både lokalt och nationellt – motiverar anordnandet av luciaval med att det bringar in pengar till luciainsamlingen. Det är ett begripligt argument. Årets luciainsamling i Åboland har redan bringat in över 2000 euro som ska användas för att hjälpa mindre bemedlade barnfamiljer. Jättefint!

Men finns det ett annat sätt att samla in pengarna?

#metoo-kampanjen och finlandssvenska #dammenbrister visar på hur en sexualiserande syn på flickor fortfarande lever stark och hur flickors och kvinnors kroppar objektifieras.

Medvetna om detta – vill vi i Svenskfinland fortfarande år efter år ställa upp ljuva flickor i vita blusar på rad för att låta allmänheten betrakta och rösta?

Det har sagts många gånger att luciavalet inte är en skönhetstävling. Att den som ska bli lucia snarare behöver ett varmt hjärta, god kondition och en hållbar sångröst än långt blont hår. Men så länge det röstas blir kandidaterna objekt vars utseende granskas kritiskt.

Detta kom med all tydlighet fram i den ledsamma ”debatten” om utseendet hos luciakandidaterna i Dragsfjärd som ÅU rapporterade om för några veckor sedan.

Sluta ordna luciaval! Låt istället de energiska och godhjärtade flickor som vill vara med och lussa anmäla sitt intresse – och så lottar vi ut vilka som deltar. Luciakronan kan de bära turvis. Lottdragning är redan kutym i skolor och dagisar (gud bevare mig för att det ännu finns någon skola eller dagis som tvingar barnen att rösta).

På sina håll har det redan uppstått brist på luciakandidater. Det är förståeligt. Det krävs skinn på näsan av den som ska ställas i rampljuset och låta sig bedömas.

Den varan har ungdomarna redan för mycket i sin vardag – det ständiga jämförandet och sökandet efter bekräftelse.

Låt oss vuxna göra vad vi kan för att stoppa objektifieringen.

Tills det är gjort: Lycka till i ert uppdrag, alla ni fina flickor och unga kvinnor som denna december månad värmer och gläder oss andra genom att ställa upp i luciatåg – som lucia eller som tärna.