Varför överlåts inte frysta ryska tillgångar till Ukraina?

Bortser man den olagliga anslutningen av Krim 2014 och därefter följande oroligheter i regionerna Donetsk och Luhansk, har Ryssland snart i ett och ett halvt år fört anfallskrig mot Ukraina.

För att sätta press på den ryska regeringen efter anslutningen av Krim gav Europeiska unionens råd en förordning om restriktiva åtgärder mot Ryssland, som under åren uppdaterats och utvidgats. Dessa restriktiva åtgärder eller sanktioner är bland annat riktade mot individer och organisationer som deltagit i Rysslands åtgärder för destabiliseringen av situationen i Ukraina. Efter Rysslands anfall 24.2.2022 har EU fastställt ytterligare elva sanktionspaket för att pressa Ryssland att avsluta fientligheterna och minska dess möjligheter att fortsätta kriget.

På basis av de sanktionspaket som antagits efter Rysslands anfall ifjol har bland annat EU, USA och Storbritannien fryst betydande mängder olika tillgångar och medel tillhörande Rysslands ledning, centralbank, statsägda företag och privatpersoner nära till de föregående. Syftet med att frysa tillgångarna är att förhindra att de används till att finansiera kriget samt att pressa Ryssland och dess regering att avsluta fientligheterna och dra sig ur Ukraina.

Rysslands ovillighet att avsluta fientligheterna samt dess sätt att föra krig, som medför en hänsynslös decimering av ukrainska städer kvarter för kvarter samt bombning av civilmål, har fått medlemsstater i EU med Polens och de baltiska ländernas ledning att kräva att de frysta tillgångarna överlåts till Ukraina för att stöda landets försvar och täcka återuppbyggnadskostnader.

Alla kan säkert instämma i att detta skulle vara moraliskt rätt, men juridiskt blir det tyvärr svårare.

Att tillgångarna eller medlen är frysta innebär inte en konfiskation eller ett ägarbyte, utan enbart att ägaren förhindras att disponera över medlen. Internationell lagstiftning tillåter att frysa tillgångar som tillhör en stat som bryter mot internationell lag så länge medlen kan returneras efter att ifrågavarande stat korrigerat sitt förfarande. Likaså kan tillgångar tillhörande en privatperson läggas i kvarstad som säkerhet för till exempel ett ersättningskrav, men varken internationell eller nationell lagstiftning tillåter konfiskering av en annans egendom utan ett domstolsbeslut eller explicit lagstiftning.

Enligt internationell lag har en stat rätt att konfiskera medel tillhörande en annan stat som ifrågavarande stat är i krig med. På basis av denna regel konfiskerade USA tillgångar tillhörande Irak i början av 2000-talet. Väststaterna som fryst ryska tillgångar är inte i krig med Ryssland, vilket betyder att regeln inte kan tillämpas på en konfiskering av ryska tillgångar till fördel för Ukraina.

Enligt internationell praxis åtnjuter dessutom tillgångar tillhörande en annan stat immunitet mot åtgärder från andra staters myndigheter. Från ett privaträttsligt perspektiv har var och en ett grundrättsligt egendomsskydd, vilket betyder att staten inte kan konfiskera privategendom utan en i lagen fastställd grund eller ett domstolsbeslut.

I februari tillsattes en EU-arbetsgrupp för att utreda hur de frysta medlen kan användas för att stöda och återuppbygga Ukraina. Arbetet kommer inte att vara lätt, eftersom det i praktiken inte finns några prejudikat att utgå från. Det måste också säkerställas att lösningarna är hållbara och enliga med våra rättsstatsprinciper, som bland annat ger var och en rätt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter eller skyldigheter behandlat vid domstol.

Således är svaret till frågan i rubriken att det tyvärr inte ännu finns lagstiftning som skulle möjliggöra en överlåtelse av de frysta ryska tillgångarna till Ukraina.