Vårens färger är blått och gult

Lite sent omsider skriver jag årets första kolumn en näst intill sommarfager söndag i skärgården.

Det är blågult i naturen med påskliljorna som blommar och med blåsipporna som snart tar över.

Vi har både röjt på tomten, fällt en gran och några mindre tallar, samt tömt utedasset (egentligen var det ungdomarnas tur i år, men de får komma igen på höstkanten).

Jag har under den månad som gått läst med intresse bl.a. Jessica Ålgars och Kaj Arnös kolumner om empati, omtanke och den ryska kulturen.

Jag har även försökt få andra perspektiv på det som sker i Ukraina och hur de tänker i vårt östra grannland genom att ta del av journalisterna Kerstin Kronvalls och Anna-Lena Lauréns intervjuer och reportage.

Jag skriver igen med ett personligt perspektiv på det som sker i Europa.

I 15 år reste jag i Ryssland i affärer, både till Moskva och till S:t Petersburg, som är Vladimir Putins hemstad och Åbos före detta vänstad med både affärsmässiga och kulturella kopplingar på många plan.

Jag var inte själv närvarande vid tillfället, men kommer väl ihåg när en något yngre Putin besökte Åbo och vårt tryckeri, då det största i Norden, och gav ett intryck av att vara både analytisk och mer en iakttagare än en frontfigur.

Så har min tidigare chef Esa Honka återgett händelseförloppet.

Skenet bedrog givetvis, han var ju en f.d. KGB officer och en utbildad spion.

Han kunde ändå inge ett någorlunda positivt intryck och min f.d. chef och vän kan till och med komma ihåg att han trots allt hade ett sinne för humor.

Annat är det idag: Putin har anammat doktrinen av att Ryssland bör vara en stormakt i Europa i likhet med 1700-talet under Peter den stores ledning eller 1950-talet med Josef Stalin som en enväldig härskare.

Det var under 1990-talet som jag även lärde känna Derk Sauer, en socialdemokrat från Holland som var grundare av dagstidningen Moscow Times tidigare ägare i förlaget Independent Media som gav ut bl.a. Cosmopolitan i Ryssland, en tidskrift för yngre kvinnor, vars chefredaktör var Sauers hustru.

Vi besökte paret på deras datja, där hon tog emot oss i en ylletröja och utslitna jeans.

Jag minns de bevingade orden då han beskrev Putin som en farlig despot: ”i detta område har tsaren och hans vänner bott en gång i tiden, nu är det Putin och hans närmaste anhängare som besitter datjorna. Inget i detta land förändras, förutom statsskicket då och då…”

Jag besökte Kiev i juni 2019 inbjuden av det lokala uppstartssamfundet, där Galyna Paliychuk samordnade veckoslutets uppstartsevenemang och coachingen av lokala affärsänglar.

Jag var väldigt imponerad i synnerhet av den nivån av utbildning och IT-kunskaper bland lokala entreprenörer; Ukraina och Kiev var och är ett långt mer utvecklat samhälle än vad jag hade förstått.

Även Päivi Laine medverkade vid besöket, hon var då Finlands ambassadör för första dagen och tre år senare har hon varit tvungen att uppta ett nytt uppdrag som Finlands ambassadör i Polen.

Galyna och Päivi guidade mig i Kiev, som är en otroligt vacker stad som påminner något om Åbo med den majestätiska floden Dnjepr som löper genom den historiska staden med de sju kullarna, samt en funikular som faktiskt fungerar.

Jag har hållit kontakt med Galyna sedan dess och har även kunnat bidra med understöd till hennes man som leder en trupp med frihetskämpar.

Jag är övertygad om att Ukraina kommer att behålla sin självständighet, precis som Finland gjorde under vinterkriget 1939–1940 och fortsättningskriget.

Den ryska aggressionen har fått västvärlden att agera mer enhetligt än kanske någonsin tidigare: både EU och USA, samt Estland, Finland och Sverige har gett generösa bidrag och stöttar Ukrainas president på ett sätt som inte hade varit möjligt tidigare.

Putin har misslyckats kapitalt, det är lika säkert att Ukraina bibehåller sin självständighet och stolthet som att solen går upp imorgon.

Och med största sannolikhet kommer Finland och Sverige att bli fullvärdiga medlemmar av Nato ännu i år.

Jag skulle tro att vi kan känna oss tryggare efter det historiska beslutet, även om den ryska aggressionen med stor sannolikhet fortsätter tills de avsätter sin högst odugliga och ondskefulla ledare.