Våren är här!

Trots Coronatider är våren är här med hela sin prakt och kraft!

Tur i all otur, så hade vi våren på kommande då beskedet om att stänga ner stora delar av samhället kom. Hade vi haft motsvarande elände på senhösten hade det varit betydligt tyngre.

Nu får vi njuta av ljuset, fågelkvitter, blommor och blad som slår ut! Våren ger oss hopp om framtiden!

Jag bodde i Ekenäs, men yrade till Åbo Valborgen 1993. Det var en månad innan jag skulle rycka in i det militära. Min kompis tjänstgjorde i Dragsvik och vi skulle dra till Finlands gamla huvudstad och svira runt.

Jag skickade instruktionerna om operationen i ett brev åt honom till Nylands brigad. Avsändaren var Central Intelligence Agency, CIA. På den tiden fanns skrivmaskiner, så jag fick brevet att se autentiskt ut.

En fältväbel, med allvarlig min, räckte över brevet åt min kompis. Han sa ”Ahlfors, vad tusan skall detta betyda? Avsändare CIA, Langley, Virginia, USA?” han höll en paus för att se min kompis reaktion.

Han blev ju mäkta förvånad. ”Nåjaa...poststämpeln är ju från Karis!”, sa fältväbeln och log brett då han räckte över brevet.

I Åbo studerade ett gäng gamla scoutvänner. De bodde i en höghuslägenhet i Kuppis, så dit riktade vi kompassen efter att ha blivit av i Kuppis, som såg helt annorlunda ut på den tiden.

Vi åt franskpotatis och fiskpinnar.  Vi promenerade in till centrum med Nyländska nationens kårfana och slog läger under den stora eken nedanom Sibelius museet. På den tiden kunde studenterna samlas där och dricka mellanöl.

Dit anlände snart västnylänningar som studerade i Åboland och jag träffade mången bekant. Det var en massa ”morjens, morjens, sidu PiiBii!”. Jag minns att det var varmt den valborgen i Åbo.

På kvällen var det fest på Kåren och något reggaeband från Österbotten uppträdde, det var stort för killar från lilla Ekenäs.

Några år senare blev det Åbo för hela slanten. Numera hör man till inventarierna.

Finskspråkiga hör att jag talar med Åbodialekt då jag talar finska, säkert ett tecken på att man bott här länge. Ett annat tecken är att jag känner de flesta av kandidaterna på valaffischerna då det är kommunalval.

Det händer att man i en tid som nu dagdrömmer bakåt i tiden. Den intensiva vardagen stannade plötsligt upp.

Det kan göra gott att vi plötsligt var tvungna att stanna upp i ekorrhjulet. Vi hinner reflektera över det som varit och se fram emot det som komma skall. Vi får vara lyckliga över att vara friska och vi får ta en dag i sänder.

Studenter! Läsare! Vänner och bekanta! Valborg är strax här! I och med samlingsförbud hoppas jag att ni firar Valborg i hem och stugor och höjer en skål för våren som är här! Glada vappen önskar jag eder!

Patrik Berghäll

utomhuspedagog och författare