Vårdmoral, "kall" och kall
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vården. Susanna Landors ledare (ÅU 10.9.2024) om kall, bonusar och vårdsektorns existensberättigande träffade mitt i prick.
Att hjälpa och vårda dem som är i nöd och lider av mental eller fysisk sjukdom är inte ett "kall" utan ett kall.
Människan är den enda varelse som agerar altruistiskt och detta är grunden till kallet.
Ännu på 1970-talet använde lagstiftningen förresten ordet "läkarkallet" för att beskriva läkaryrket.
Landor ställer med rätta frågan om vårdsektorn glömt hela sitt existensberättigande: att erbjuda folk adekvat vård.
Bristen på pengar och personal utpekas som orsak till den misslyckade vårdreformen.
Visst, men vad är orsakens orsak?
Det är värt att beakta möjligheten att roten till det onda är en alltför låg nivå på den kollektiva moralen hos dem som fattar beslut och utövar makt i samhället.
En följdfråga blir då: Varför har i så fall en ändring skett och vilka blir konsekvenserna för de kommande åren?
Robert Paul
läkare, Reso