Vården måste fungera på svenska – dags att se över strukturerna
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under den här veckan firas svenska dagen. Idag har vi möjligheten att uppmärksamma landets tvåspråkighet. Alla finländare är berättigade att få sin service på svenska och finska.
Trots att grundlagen är entydig kan servicen på svenska vara mycket varierande, beroende på var du bor.
Personligen är jag orolig för de signaler jag får höra från de tvåspråkiga välfärdsområdena.
Servicen på svenska har inte varit i fokus och flera invånare rapporterar på sociala medier och i insändarspalterna om brister i vården på svenska. Även i Egentliga Finland har det bland annat varit svårt att få plats på äldreboenden på svenska.
Det här är en oroväckande utveckling vi måste få en ändring på.
Vi har lagstadgade nationalspråksnämnder men deras rekommendationer tas inte på allvar.
Därmed anser jag att nationalspråksnämndernas möjligheter att påverka välfärdsområdenas beslut måste stärkas.
Jag är orolig för att beslut i välfärdsområdena angående förändringar i servicenätverket och annan service inte innehåller tillräckliga utredningar om språkliga konsekvenser.
Därtill måste vi se över att samarbetet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena fungerar.
Västra Nylands välfärdsområde ska utveckla svenska tjänsterna nationellt medan Egentliga Finland har ett så kallat koordineringsansvar.
Det här är oklart och det föranleder till utmaningar i att bevara svenskspråkig service.
Jag hoppas därmed att man redan under denna regeringsperiod ska utvärdera arbetsfördelningen mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena.
Vården på svenska kräver konstant arbete.
Nu har välfärdsområdena arbetat en tid och det är på sin plats att se över de svenska strukturerna. Det är nödvändigt för att säkerställa servicen på svenska även i framtiden.