Våra hjältar

Om några dagar inleds förhandsröstningen inför kommunal- och välfärdsområdesvalen.

I förstnämnda tävlar 29 950 kandidater i 292 fastlandskommuner om en plats i det lokala parlamentet. Det är 5 677 färre än i valet 2021.

Varför minuset blev så stort är en bra fråga värd en mässa för sig. Och varför speciellt ett visst parti fick det kämpigt i kandidatvärvningen – därtill drabbat av flera avhopp under valperioden – är också intressant, låt vara att en docentur i valforskning inte är nödvändig för att hitta tänkbara svar. Men också det tar vi en annan gång.

I stället blåser vi fanfar för de 29 950 kandidater som ställer upp. De är beredda att ta emot en fullmäktige- eller nämndplats med allt vad det innebär: dåligt arvoderade långa möteskvällar. Missad tid med familj och hobbyer. Måltavla för kritik i lokalmedia. Spott och spä från folk på gatan, som inte fattar ett jota av kommunalpolitik men nog ”vet” att politiker alltid har fel.

Dessförinnan har kandidaterna förfäktat insikter och åsikter i insändare och valmanifest, stått på gator och torg och delat ut flyers, ägnat timmar att fylla i kandidattest på webben, suttit i valpaneler, stoppats i närbutiken eller dagisgården och fått frågor. ”Varför skall jag rösta på just dig?” ”Vad har du tänkt göra åt...?”

Visst, det är helt frivilligt. Ingen tvingas kandidera. Men precis här är också poängen: att 29 950 personer gör det av egen vilja. Inte för att bli rika eller omåttligt populära. Utan för att ta ansvar för gemensamma frågor. Förändra, förbättra, förnya, förena. Göra något, inte bara pärkla över att ”någon” eller ”man borde agera. Utan: Jag vill! Jan kan! Jag vågar!

Därför är de 29 950 demokratins hjältar. Våra lokala hjältar. Lägg därtill 10 097 hjältar som kandiderar i välfärdsområdesvalet. Så många ljusglimtar eller tackbrev är knappast att vänta under kommande fyra år. Ändå är det oerhört viktigt att kring de bord, som beslutar om vården och omsorgen, välfärdssamhällets kronjuveler, sitter rätt människor. Som har vilja, kunskap och förmåga att fatta ekonomiskt hållbara och socialt rättvisa beslut.

Allt detta växer inte på träd. Men så många har valt att kliva ut ur bekvämlighetszonen, dra på sig kandidatvästen, signalera ansvar. Helt frivilligt. Dessa våra våra demokratifajters.

Att det inte kvittar vilka som väljs ser vi i vår vardag. Varenda skola, hälsocentral, daghem, äldreboende, lekpark, grönområde, rondell, gatuarbete, skejtramp är resultatet av vägda kommunalpolitiska beslut. Har förhandlats, kompromissats, prioriterats, drivits igenom. Det är ingen slump att servicen finns där den finns. Det är våra hjältar som fixat dit den. Politiken har talat. Och politik är att vilja.

En stor paradox i finländsk politik är att valdeltagandet i kommunalval är klart lägre – bara 55 procent år 2021 – än i riksdagsval och betydligt lägre än i presidentval. Ändå är det i kommunalvalets kraftfält, närsamhället, vi spenderar vår mesta tid och behöver service. Att åskådliggöra sambandet mellan kommunalval och vardagsliv är ett absolut måste.

Som väljare bör vi därför kräva att partiernas kampanjer handlar om exakt det som själva valet gäller: kommunerna och välfärdsområdena 2025–29, inte riksdagsvalet 2027. Och som mediekonsumenter måste vi kräva att programledarna i valdebatterna nöjer sig med det valet handlar om: våra kommuner och välfärdsområden. Dit kandiderar inte Trump, Putin, Orporegeringens halvtidsgranskning eller Gaza. Jovisst, viktiga nyhetsämnen som kanske ger fler klickar på webben än äldrevårdskoefficienter och skolskjutsar. Men i denna valrörelse hör de inte hemma.

Låt oss nu ge våra lokala och regionala hjältar chansen att berätta vad de vill göra för oss. Det är de värda!

Skribenten var medlem i Åbo stadsfullmäktige 2009–2017.