Var god och rör på dig

’’Var god och sitt’’ är en välanvänd mening, ’’var snäll och sitt’’ likaså. Ord har makt, och just dessa ord bör ha mindre makt. Varför?

Enligt WHO är inaktivitet redan den fjärde största oberoende riskfaktorn för dödsfall. Barn och unga rör på sig mindre, och detta har negativa konsekvenser. De positiva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet är obestridliga. Det finns olika rörelserekommendationer för barn, vuxna och äldre, och för några år sedan uppdaterades dessa. Det är bra att träna för både konditionen och muskelstyrkan, och utöver detta är det viktigt att bryta stillasittandet: blodcirkulationen stimuleras och muskler och leder hålls igång när du tar pauser och rör på dig lätt. All form av motion är hemåt, och en kan få positiva aktiviteter även av lätt motion, speciellt ifall en rör på sig lite i allmänhet.

Nu vill jag påpeka: det är inget fel på att sätta sig ner och ta en bekväm ställning. Det blir ohälsosamt ifall vi inte kommer ihåg att ta pauser. Är det så lätt då? Det beror på, och inte enbart individuella förändringar krävs, också samhälleliga: det ska vara uppmuntrat och tillgängligt för alla att röra på sig i den mån som är möjligt för individen. Alla är olika, och alla har inte alltid möjlighet att röra på sig när de vill: personer med funktionsvariationer bör få bra möjligheter och hjälp att röra på sig. Att bana väg för alla är inte någonting dåligt.

Tillgänglighet gynnar alla i samhället (snälla fixa era vägar, Åbo stad). Motion lättar på depression, men motionen löser förstås inte alla problem, nej: ibland är det oerhört svårt att komma sig upp, och det ska inte finnas en skam i det, utan hjälp och förståelse för människors situationer och välmående. Lite rörelse då och då är bättre än ingen rörelse. Kom ihåg detta.

Motion och kost intresserar mig. Stort sett sitter det i ryggraden att ta pauser. Det är ändå lätt att tiden flyger iväg ibland, och hejsan hoppsan, jag har nu spelat dataspel i timtal. Det är inte hela världen att ta det lugnt: det är hela världens problem att vi gång på gång inte får in tillräckligt med rörelse och pauser från stillasittandet.

Varför är även detta ett strukturellt problem? Möjligheterna att röra på sig är inte nödvändigtvis lika för alla. Tänk dig att någon arbetar på ett kontor: och där finns inga ståbord, eller strikt policy att en ska sitta ner ‘snällt’ och jobba, för få pauser. Och alla dessa artiklar om att studerande sitter 11 timmar per dag. Jag förstår dem, och samtidigt ser jag brist på lösningar.

Lägg in ståbord, skippa inte pauserna under föreläsningarna. Det är oerhört många föreläsare som frågar: Ska vi ta en paus, behöver någon en paus? Där sitter alla tysta som bara den, och vågar inte nödvändigtvis säga: ’’Ja, jag behöver en paus.’’ Pauser ska vara en självklarhet. Jag känner mig lite konstig då jag ibland står upp och lyssnar under föreläsningarna. Att sitta länge i sträck är en mardröm, och jag anser att det ska finnas möjligheter att stå. En kan stå och lyssna samtidigt.

Vilken form av motion gillar du mest? Gör det! Det lönar sig inte att spendera timtal på en motionsform du inte njuter av. Jag älskar att simma. Då gör jag det. Motion ska vara tillgängligt och förmånligt för alla. Rörelse är viktigt, pauser är viktiga. Förmågan att sitta still i 90 minuter i sträck är inte något som bör förknippas med gott beteende eller artighet. Var god och sitt? Var snäll och sitt? Var god och rör på dig!

Här kan du läsa fler kolumner av Emma Andersson.