Var finns tryggheten för afghaner då inget område i landet kan klassas som säkert?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Afghanistan klassades nyligen av Institute for Economics and Peace som ett av världens farligaste länder för civila.
I över 1 000 dåd av terroristgrupper rapporteras närmare 5 000 personer ha dött under det gångna året.
Enligt Finlands utrikesministerium har landets säkerhetssituation förvärrats, och inget område i landet kan i nuläget klassas som säkert.
För en vanlig människa betyder detta bland annat att man aldrig kan vara säker på att man återvänder hem, då man gått utanför dörren.
Många vågar inte gå till skolan, jobbet eller moskén.
Avskedsbrev till anhöriga finns färdigt skrivna.
Myndigheterna kan inte erbjuda människor något som helst skydd.
Migrationsverket i Finland uppdaterade i september sin linje gällande Afghanistan, efter att FN:s flyktingorganisation UNHCR rekommenderade att ingen avvisas till Kabul med hänvisning till intern flykt.
Intern flykt betyder att en person som flytt kunde leva tryggt i en annan del av sitt hemland.
Vad gäller barnfamiljer ändrade Migrationsverket sin linje, men unga, friska och arbetsförmögna män samt barnlösa par kan fortfarande avvisas till Kabul som interna flyktingar.
Trots att man inte åtminstone ännu talar om ett folkmord, är det klart att många av dåden under de senaste åren har riktats speciellt mot hazarerna, en etnisk minoritet med lång historia av diskriminering.
Sedan flera årtionden tillbaka lever många hazarer i Iran eller Pakistan som flyktingar, utan rätt att studera eller arbeta.
År 2015 anlände närmare 7 000 afghanska asylsökande till Finland, och största delen av dem tillhör hazaraminoriteten.
Av dem som var minderåriga då de anlände har flera vuxit upp utanför Afghanistan, och de saknar helt sociala nätverk där.
Trots det har många fått ett negativt beslut på sitt asylärende, och riskerar att avvisas till Kabul.
Under de senaste tre åren har dessa unga blivit vuxna i Finland.
Många studerar i en bransch med arbetskraftsbrist, såsom social- och hälsovård, bygg- eller metallbranschen.
De talar finska eller svenska flytande, och har starka band på de orter som blivit deras hem i Finland.
Vissa har fått uppehållstillstånd för ett år eller två, andra väntar på beslut från domstolarna efter att ha överklagat negativa beslut.
Många är rädda för att polisen vilken dag som helst ska hämta dem och föra dem till flygfältet.
De lever i en ovisshet som gör det omöjligt att planera inför framtiden.
Även de som har fått uppehållstillstånd påverkas av situationen.
De oroar sig för vänner i Finland, och lider med dem i den traumatiserande asylprocessen.
De är rädda för att på sociala medier plötsligt se sina egna nära och kära bland dem som dött i attackerna i Afghanistan.
Rädslan gör det svårt att fokusera på studier, hobbyer och det egna livet.
We see you-kampanjen, som grundades i augusti 2016, vädjar till beslutsfattarna för en mer human asylpolitik, som baserar sig på människorättskonventionen och som inte låter sig styras av rädsla.
Vi kräver att Migrationsverket följer UNHCR:s och andra experters utlåtanden vad gäller säkerhetssituationen i asylsökandes hemländer.
Därtill önskar vi att Finland är ett land som deltar i att bygga fred internationellt, och att de människor som söker skydd här ska få en chans att leva i den trygghet vi tar för given.
Linda Bäckman
Ahmad Hosseini
Föreningen We see you