Var det så här det skulle bli och är det så här vi vill ha det med Varha?

En mycket bra ledare av Carina Holm i torsdagens ÅU.

Harmoniseringen är en av idéerna med hela välfärdsområdet.

Alla ska ha det lika bra eller lika dåligt. Kommuner som till exempel Kimitoön har under att antal år, i preventivt syfte, satsat på att utveckla olika vård- och omsorgstjänster som skapar trygghet och välmående.

Personer, som ännu klarat sig utan vård, har kunnat få ett larmarmband, där larmet har gått till en lokal leverantör som snabbt kunnat ta sig till klienten.

Ett välfungerande system som nu slås sönder av Varha.

Kan det tänkas spara pengar? Knappast, men systemet harmoniseras, till det sämre för många.

Nu ska enbart hemvårdsklienter få ett armband och larmet ska gå till en leverantör som sköter många kommuner vilket sannolikt innebär långa avstånd och längre väntetider för klienten.

Kan det tänkas spara pengar? Knappast, men systemet harmoniseras, till det sämre för många.

Också dagverksamheten försämras.

Hittills har dagverksamheten i vår kommun varit öppen också för dem som inte har hemvård. Den har riktat sig till personer som klarar sig hyggligt själva men är ensamma och har ett behov av gemenskap och sociala kontakter.

För dem har dagverksamheten stor betydelse och kan på sikt skjuta upp behovet av tyngre och dyrare vård och omsorg.

Sparar åtgärden pengar? Knappast, men systemet harmoniseras, till det sämre för många.

Avlidna behandlas inte med värdighet utan transporteras långa vägar hit och dit istället för att anlita lokala läkare som snabbt kan finnas på plats för att fastställa att personen har avlidit.

Sparar åtgärden pengar? Knappast, transportkostnaderna överstiger säkert kostnaden för det lokala läkarutlåtandet.

Man kan också på goda grunder ifrågasätta harmoniseringens omfattning.

För att inte tala om värdet av att den döda och dess anhöriga ska behandlas med värdighet.

Insamlingen av julpaket till hjälpbehövande stoppas, jubilarer som tjänat samhället hela sitt liv får inte längre en tårtbit på sin födelsedag, röntgen stänger och skapar låga restider för många, listan kan göras längre och inför varje åtgärd väcks frågan:

Sparat åtgärden pengar?

Man kan också på goda grunder ifrågasätta harmoniseringens omfattning. Att välfärdsområdena någonsin kommer ett erbjuda alla en likvärdig vård och omsorg där alla tjänster harmoniserats är knappat möjligt.

Vardagsverkligheten talar sitt tydliga språk. Alla bor inte i en stad, de geografiska skillnaderna är stora. Alla bor inte invid en välfungerande kollektivtrafik. Alla bor inte i närheten av ett större utbud av konkurrerande privata tjänster.

Många har tillgång till företagshälsovård. Andra har möjlighet att teckna privata försäkringar.

Vad kan vi göra för att Varha inte ska bli en koloss på lerfötter som Carina Holm skriver?

Vi måste få beslutsfattare på alla nivåer att använda sitt sunda bondförnuft och se till att redan beprövade kostnadseffektiva arbetsformer och verksamheter tas tillvara.

Alla verksamheter kan givetvis utvecklas.

Inte minst i Kimitoöns kommun kunde vi under ett antal år se att man inom vård och omsorgsverksamheten kunde hitta smarta lösningar som också sparade pengar och samtidigt utvecklade verksamheten.

Vi måste delta i välfärdsområdena utvecklingsprocess och inte stillatigande acceptera försämringar i den ” heliga harmoniseringens namn”.

Att våga ta upp brister som Johanna Sjöberg och Jonna Moberg förtjänstfullt gjort i ÅU är exempel på tydliga försämringar som inte borde ha införts.

Ghita Edmark

SFP