Var det bättre förr?

En av mina vänner uttryckte sig på Facebook så här häromdagen: ”Allt va betär förr”. Uttalandet ledde till femtionio kommentarer, många med glimten i ögat.

Emellanåt funderar jag också över det här.

Då jag föddes 1963 var allting väldigt annorlunda. Då jag ser på fotografier från barndomen konstaterar jag att mamma hade hornformade solglasögon och spetsiga skor, pappa en supersmal slips och vit nylonskjorta, jag och min bror hade raka luggar högt upp i pannan, min kjol var kortare än kort, mormor hade en hörapparat som förde ett herrans liv och möblerna var som man kanske med dagens språk kan kalla retro.

Vår veranda i barndomshemmet hade både orangea och ljusblåa väggar och tapeterna var gräsliga då man ser på dem med dagens ögon. Det märkliga är att mycket av det jag nämner här kommer med jämna mellanrum tillbaka, även mode från senare årtionden. Så visst tycks någonting ha varit bättre förr då det kommer igen.

Världsliga saker allt här ovan. Om vi tänker på något så pass andligt som det religiösa livet har också det ändrats över tid. Men är dagens kyrkliga liv bättre än förr? Saknar något läsförhör där man var livrädd för att inte kunna citera katekesen rätt?

Predikan i kyrkan kunde vara betydligt längre än idag och råkade man slumra till blev man brutalt uppväckt. Jag ska såklart tillägga att denna skrämseltaktik har inte jag upplevt men nog mina föräldrar och generationer före dem.

Jag vill tro att det är bättre idag. Vi behöver inte vara rädda för prästen, ingen kräver att man ska kunna bibeltexter utantill, råkar man ta en tupplur i kyrkbänken får man vila i allsköns ro. Jag kan inte riktigt komma på något som skulle ha varit bättre förr just med tanke på det andliga livet. Jag välkomnar med hela mitt hjärta den mer och mer liberala synen på det religiösa livet.

För en vecka sedan såg jag nya Stormskärs Maja filmen. Precis som i serien från 1976 med samma namn var livet en enda lång strävan efter ett bättre liv. Olyckorna avlöste varandra och många tårar fälldes.

Ändå var det också glädje över en bra strömmingsfångst, över kärleken och över de barn som föddes med täta mellanrum. Man var helt enkelt förnöjsam och accepterade sin lott i livet. Just den detaljen att vara förnöjsam tror jag att människan hade lättare att ta till sig förr. Det var bättre förr.

Materialism förhindrar förnöjsamhet. Är det så? Fundera en stund på det.