Välfärdsområdena måste ha kunskap om service på svenska

Det är många, stora, strukturella förändringar på gång som kommer att påverka servicen för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Social- och hälsovårdsreformen och den nya funktionshinderservicelagen som ska träda i kraft 2023 är två stora förändringar som påverkar framtidens service på svenska.

Kårkulla samkommun upphör att existera som samkommun, men tjänsterna som Kårkulla i dag erbjuder ska garanteras i framtiden av de kommande välfärdsområdena.

I lagen bestäms det att vissa tjänster behöver centraliseras, såsom mer krävande tjänster, där det krävs en särskild expertis, eller tjänster som blir för dyra att upprätthålla i alla regioner. Enligt lagen ska dessa experttjänster koordineras via Egentliga Finlands välfärdsområde, där nuvarande Kårkullas expert- och utvecklingscenter (EUC) finns.

På FDUV har vi märkt att servicen redan idag fungerar olika i olika områden och våra medlemmar vänder sig till oss med beklagliga exempel på service som inte fungerar och där familjemedlemmar får åta sig ett orimligt ansvar. Med dessa erfarenheter som utgångspunkt, ser vi att de tvåspråkiga välfärdsområdenas förutsättningar att erbjuda service på svenska är väldigt olika. Det finns välfärdsområden som behöver stöd för att kunna erbjuda service på svenska. Det kan ske via samarbetsavtal med Egentliga Finlands välfärdsområde eller något annat välfärdsområde.

Processen kring hur specialomsorgen ska organiseras är i full gång i Nyland, Österbotten och Åboland. De preliminära planerna utarbetas i detta skede främst av tjänstemän. Därefter tar välfärdsområdesfullmäktige ställning till planerna. På FDUV anser vi att de tvåspråkiga välfärdsområdena behöver utveckla sina tjänster på svenska och att bastjänsterna såsom boende- och dagverksamhet ska erbjudas som närservice.

Just nu diskuteras det vilka av experttjänsterna som borde centraliseras och vilka som är bastjänster som ska anordnas av välfärdsområdet. Enligt vår uppfattning behöver vi centralisera experttjänster för att garantera svenskspråkig service på expertnivå. Men samtidigt oroar vi oss för att man vill centralisera för mycket av tjänsterna, till exempel service som borde erbjudas på basnivå. Det kan leda till försvagade bastjänster inom välfärdsområdena.

Då strukturen för servicen på svenska planeras, måste de olika aktörerna i Svenskfinland beaktas. Också Folkhälsan och flera små privata aktörer erbjuder tjänster på svenska. För att servicen ska kunna planeras på bästa sätt inom de enskilda, tvåspråkiga välfärdsområdena måste det finnas tillräcklig kunskap om de svenskspråkiga invånarnas behov, och därtill kännedom om vilka producenter som erbjuder service på svenska. Våra medlemmar önskar ofta alternativ till den nuvarande servicen.

En stor risk med reformen är att svenskspråkiga tjänster inte erbjuds i områden där de svenskspråkiga är få. Men reformen kan också skapa nya möjligheter. Vi kan stärka samarbetet i Svenskfinland och tydliggöra olika aktörers roller och därmed utveckla och förbättra utbudet av tjänster.

En grundläggande önskan bland FDUV:s medlemmar är att servicen ska finnas nära. För att det ska kunna förverkligas måste det finnas tillräckligt med svenskspråkig personal och kunskap om intellektuell funktionsnedsättning i alla tvåspråkiga välfärdsområden.

FDUV

Mikaela Björklund Ordförande

Lisbeth Hemgård Verksamhetsledare