Välfärdsområdena befinner sig i fritt fall
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Samarbetsförhandlingarna vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS avslutades på fredagen förra veckan och samtidigt gick fackförbundet Tehy ut med information om att 800 arbetstagare, varav en stor andel vårdpersonal, kommer att förlora jobbet.
Man har även fattat beslut om att helt stänga förlossningsavdelningen i Lojo, och förutsätter att personalen är beredd att fortsätta arbeta inom andra enheter i det stora distriktet. Flera arbetstagare har redan sagt upp sig i protest mot hur det hela skötts.
De här nyheterna slog ner som en bomb.
Hur är detta möjligt i ett land där social- och hälsovården redan i åratal befunnit sig i en konstant personalkris och där personalen sedan länge varslat om att personalbristen påverkar kvaliteten på vården?
Detta är bara en liten del av de omöjliga sparkrav som staten ställer på Varha när det gäller budgeten nästa år.
HUS är naturligtvis inte det enda området i stora ekonomiska svårigheter. En majoritet i Egentliga Finlands välfärdsområde Varhas fullmäktige röstade nyligen genom att höja kund- och patientavgifterna till maximinivån.
Bakgrunden till beslutet är Orpos regering, som kört igenom en höjning av maxavgifterna med 22,5 procent i bashälsovården och 45 procent i specialsjukvården.
Detta är bara en liten del av de omöjliga sparkrav som staten ställer på Varha när det gäller budgeten nästa år.
Situationen är lika omöjlig överallt. Ledaren för välfärdsområdet i Södra Karelen, Sally Leskinen, gick i slutet av oktober ut med att hennes välfärdsområde medvetet kommer att bryta mot lagen.
Hon konstaterar att det är en omöjlig uppgift att täcka välfärdsregionernas underskott till år 2026, som den nuvarande lagstiftningen förutsätter.
Vem bär ansvar för den totalt ohållbara kris som välfärdsområdena i Finland nu befinner sig i? Svaret är Petteri Orpos regering.
Enligt utredningar som de gjort skulle kravet om år 2026 innebära att de skulle vara tvungna att avskeda ungefär 40 procent av all sin personal, det vill säga nästan 2 300 personer.
Det skulle innebära att man inte längre kunde trygga de tjänster som alla finländare enligt grundlagen skall ha rätt till.
Vem bär ansvar för den totalt ohållbara kris som välfärdsområdena i Finland nu befinner sig i? Svaret är Petteri Orpos regering.
Trots upprepade förslag om förändringar i lagstiftningen som skulle underlätta situationen, har regeringen Orpo sagt nej till allt.
Regeringen har under hela den tid den suttit vid makten inte gjort en enda åtgärd som skulle underlätta den situation välfärdsområdena nu befinner sig i.
Regeringen vägrar ändra lagstiftningen för att förlänga tiden för att täcka underskotten.
Regeringen har vägrat ge tilläggsfinansiering till de områden som bett om det, till exempel Vanda-Kervo.
Den har försvårat satsningarna på mer tillgänglig bashälsovård genom att förlänga vårdgarantin inom bashälsovården och chockhöjt patientavgifterna.
Samtidigt har de skurit bort finansiering till områdena till följd av dessa sparbeslut.
Regeringen har även vägrat att med nationella beslut begränsa prisökningen eller skrida till andra åtgärder mot bemanningsföretagen och inhyrda läkare.
Under riksdagsvalskampanjen 2023 upprepade vi som representerade den föregående regeringen gång på gång att det inte går att spara miljardbelopp inom social- och hälsovården, utan att det får stora negativa konsekvenser för Finland.
Nu verkar hela sektorn befinna sig i ett tillstånd av fritt fall, vilket helt och hållet beror på regeringens ideologiska beslut att inte göra något för att förhindra en total kollaps.
För regeringen Orpo verkar denna situation utgöra en situation som för dem öppnar för att göra strukturella förändringar inom social- och hälsovården, för att för gott förminska de offentliga tjänsternas roll.
Därför måste vi nu öka trycket och kraven mot regeringen. En fungerande offentlig social- och hälsovård är central för jämlikheten och välfärden i Finland.
Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.