Våga ge så det känns
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi lever i tider av juförberedelse. Många av oss funderar på vad nära och kära skulle önska sig i julklapp och bli extra glada för.
Det är bra att vi ger åt våra nära. Många av oss har ekonomin under kontroll kanske till och med gjort en budget för vad julen får kosta.
Många av oss har en slant över varje månad som vi kan spara som buffert för sämre tider eller använda för sådant vi upplever litet lyxigt när vi vill unna oss något. Det är inte heller fel.
Vad är givandets glädje? Är det att byta julklappar med dem vi håller av? Hur skulle det vara om vi skulle ge också åt dem som inte står oss så nära? Att ge åt någon som vi anar att har det knapert men inte riktigt känner?
Finns det någon i din vardag som inte har det lika väl förspänt som du om det blir någon slant över? Finns det någon på din arbetsplats som verkar ha det ekonomiskt ansträngt kanske på grund av skillsmässa eller lägre lön? Kanske du rentav har någon anställd som du vet vad han eller hon förtjänar?
Kan man ge en kännbar summa i ett kuvert inför julen till någon sådan? Vad är det som hindrar oss? Är vi rädda för att tränga oss på? Är vi rädda att personen kommer att besvära oss i fortsättningen? Tycker vi kanske att alla får just den lön de förtjänar?
Kanske vi ställer oss bakom ”skattetekniska” orsaker? Privatpersoner får ge och ta gåvor upp till ganska stora summor utan att det blir beskattningsbart, den orsaken kan inte hindra oss från att ge.
Om du är rädd för att gåvomottagaren skall besvära dig i framtiden kan du alltid ge din gåva anonymt, i ett kuvert i postlådan eller brevluckan, men förvänta dig inte ett tack i sådant fall.
Ett julkort med en instucken femtiolapp i kan betyda nya skor eller ett barberarbesök eller nåt gott på julafton. Är du rädd för att gåvan skall användas fel skall du inte ge gåvor, när du har givit är gåvan någon annans egendom och utom din kontroll.
Det här med pengar är svårt, det tycks vara svårt både för dem som har och dem som är utan. Jag önskar vi vågade ge, dela med oss, sprida glädje.
Det som är överlopps för dig är nödvändigt för någon annan. Om din gåva betalar någons el-räkning eller används för att köpa gummistövlar åt barnen värmer den garanterat.
Jag vill utmana dig – vem skulle du ge ett julkort med en liten slant i? Cholkadpraliner och julblommor i all ära men de betalar ingen tandläkarräkning.