Vad ska du bli när du blir stor?

De senaste veckorna har jag inför min kommande flytt till annan ort gått igenom lådor som stått på vinden i mitt barndomshem sedan jag slutade skolan.

I de lådorna har jag hittat väldigt mycket intressant, bland annat ”Boken om mig”, ett projekt om oss själva vi gjorde i tredje klass. "Boken om mig" handlade om vår bakgrund, nutid och våra framtidsplaner.

I mitt kapitel "Vad jag vill bli när jag blir stor" listade jag journalist eller författare.

Men också snickare, veterinär eller doktor.

Vissa vet redan i första klass vad de vill arbeta med resten av livet, och håller fast vid det tills de går i pension. Andra vet i femtioårsålder inte ännu vad de vill bli när de blir stora, och skolar om sig och börjar med något helt nytt.

Båda sidorna har sina problem. Personer som bestämmer sitt yrke i första klass låser lätt sig, och väljer att inte vara öppna för andra möjligheter. Andra känner press från föräldrarnas håll, och trivs egentligen inte alls med yrket de siktat in sig på.

Det måste också finnas stöd för personer som känner sig vilsna och inte vet vad de vill göra i framtiden.

Jag har vänner som inte vågar söka in någonstans på grund av rädsla för att välja fel, och förlora sitt studiestöd när de byter linje. De flesta studerande är beroende av studiestödet, och att söka in till ett ämne bör inte vara ett oåterkalleligt val.

Det kan inte vara ett krav att veta vad man vill göra resten av livet när man är under 20. Som barn ser man inga gränser för framtiden, utan det är omvärldens krav och förväntningar som formar hur vi ser på våra egna möjligheter.

Trots att jag hoppat mellan massa olika framtidsplaner, har jag alltid återvänt till journalist. I höst blir det praktiska journaliststudier vid ÅA i Vasa.

Men om det inte går vägen, och journalist inte visar sig vara yrket för mig för de kommande 40 åren, tänker jag skola om mig och bli snickare.

Eller veterinär.