Vad händer om vårdpersonal och patient inte kan kommunicera med varandra?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det finns inget stöd i vår lagstiftning för ett ofta förekommande påstående "sjukvårdens kvalitet får inte riskeras av kravet på svenskspråkig service".
Däremot finns det ett utlåtande av grundlagsutskottet, som säger att de båda är likvärdiga kvaliteter, som man inte kan ställa mot varandra.
Däremot kan det ju de facto finnas en risk att kvaliteten på vården riskeras om inte vårdpersonalen och patienten förstår och kan kommunicera med varandra.
Men detta hindrar inte att en tvåspråkig organisation, såsom sjukvårdsdistriktet, anställer en specialist eller någon som inte har de språkliga färdigheter som tjänsten skulle förutsätta.
I så fall är organisationen skyldig att ordna de språkliga tjänsterna på annat sätt.
Förutom för de tjänster, som nämns i förvaltningsstadgan, som ska besättas i enlighet med stadgan.
En tvåspråkig organisation, såsom sjukvårdsdistriktet, är skyldig att ordna specialsjukvårdens språkliga tjänster och service i enlighet med gällande lagstiftning, där finns det inget undantag.
Men organisation har själv rätt att organisera och ordna sin verksamhet så som den själv anser bäst i enlighet med gällande lagstiftning, inklusive språklagstiftningen.
Och därtill, ifall organisationen vill ändra det sätt de språkliga tjänsterna och servicen ordnas och framförallt ifall det finns en möjlighet att de språkliga tjänsterna och servicen kunde försämras, ska en språklig konsekvensbedömning göras före beslut fattas.
En språklig konsekvensbedömning som täcker alla beslutsalternativ och som alla berörda parter ska kunna konstatera att den är sakligt och objektivt gjord.
Och när beslut fattas ska det beslutsalternativ väljas som bäst tillgodoser de språkliga rättigheterna.
Kjell J Wennström
SFP i Åbo