Utred frivillig avgift för service på friluftsområden
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Forststyrelsen. Forststyrelsens Naturtjänster kämpar med en otacksam utmaning: uppgifterna ökar samtidigt som finansieringen minskar (ÅU 22.11.2023).
Intresset för friluftsliv ökar, vilket också ökar kostnaderna för upprätthållande av servicen vid olika naturobjekt. Samtidigt får Naturtjänster nya uppgifter som skyddande av den biologiska mångfalden och återställande av naturtyper. Då samma anslag används för olika ändamål måste man prioritera åtgärderna.
En frivillig avgift för användande av t ex brännved eller utedass vid olika naturobjekt kunde vara en dellösning till problemet. Med en frivillig avgift för service kunde grundanslaget användas för underhåll av strukturer i stället för att bokstavligen gå upp i rök.
Forststyrelsen har tidigare undersökt möjligheten att införa en frivillig avgift i nationalparker och friluftsområden. Denna undersökning borde uppdateras till den tid vi lever i nu och med fokus på service. Baserat på resultaten kunde en frivillig avgift tas med som ett alternativ i diskussionen om prioriteringar.
Med moderna betalningstekniker skulle det vara enkelt att betala och det skulle heller inte krävas någon separat administration.
Samarbetsmöjligheter på kommunal nivå borde också utredas. Det finns flera exempel på vandringsleder som byggts med projektfinansiering men då projektet upphör saknas medel och/eller vilja till underhåll då ansvaret för lederna ofta överförs till kommunerna.
Genom att slå ihop sina knappa resurser kunde staten och kommunerna tillsammans effektivera sin verksamhet. Kommunerna borde ha ett intresse av att vara med i denna diskussion, då både de ekonomiska och hälsoeffekterna gynnar just närområdet kring olika naturobjekt.
Det är viktigt att det finns jämlika möjligheter till naturupplevelser och friluftsliv. Ändå är de kanske dags att fråga sig vilka tjänster som är en grundläggande rättighet finansierad av staten? Man kan idka vandring och friluftsliv utan kubikvis av ved som förts till eldplatserna med bil och snöskoter.
Genom en frivillig avgift kunde man som användare också själv påverka servicenivån vid naturobjekten.
Tomas Björkroth
SFP