Utbildad frivillig brandkår behövs

blå botten med vit text där det står ÅU debatt
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Åbohistoria. Räddningsvärn, eller brandvärn, är en förstärkningsresurs för en ordinarie kommunal brandkår, där brandmännen normalt består av frivilliga.

Frivilliga brandkårerna behöver också utbildas av erfaren personal.

Man talar fortfarande om den förödande branden, Åbo brand år 1827.

Flera stora stadsbränder har härjat i Åbo, både före och efter 1827.

I augusti 1885 brann det i Stor-Puolala gård i Puolalaparken, som i dag är Byggnadstraditionens Vänners gula huvudbyggnad.

”Eldsvåda signalerades i går något före kl. halv fyra e. m. Eld hade utbrutit i en uthuslänga, hörande till gården n:o 252 i f. d. Södra qvarteret, tillhörig f. d. Boktryckerifaktorn J. F. Sundström ”, inleder Åbo Tidning 25.8.1885 nr 229, en lång fördjupande artikel. Det är inte eldsvådan i sig, som är i artikelns fokus, utan hur branden släcktes.

Trots att Puolalabackens brandtorn fanns drygt 100 meter från brandplatsen, fanns det ingen beredskap eller släckningsenhet i brandtornet. Stor-Puolala gård hade egen brandspruta, men den blev lågornas rov.

Först skulle lämpliga frivilliga brandmän kallas in. På grund av Stor-Puolala gårds svårtillgängliga läge, var stadens egen släckningsenhet ”Ångsprutan”, tvungen att rullas hastigast till G. A. Petrelius skjortfabrik, Västra Strandgatan 17, i Kristinegatans och Västra Strandgatans hörn. Där fanns närmaste lämpliga vattenpost.

Därefter skulle storsprutans egen slang rullas ut och förlängas i mån av möjlighet. Slangen löpte från vattenposten vid Pertelius skjortfabrik längs Kristinegatan–Universitetsgatan–Humlegårdsgatan–Fredsgatan och upp till branden i Stor-Puolala gård. En sträcka på en kilometer.

Närmaste väg rakt upp förbi Betelskyrkan blev för brant. Också att leda slangen via Universitetsgatan och upp för Auragatan till brandtornet blev för brant.

Först konstaterades att den hastigt kallade frivilliga brandkåren måste utbildas i att använda och hantera ångsprutan.

Det tog drygt en timme innan storsprutan började leda vatten längs slangen. Då hade eldsvådan nästan slocknat av sig själv.

Magnus Taxell

Publicerad: