Utan käbbel i kommunen blir det ingen utveckling
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ghita Edmark skrev 31.3.2025 i ÅU att ”Politiskt käbbel leder sällan till någon större framgång för en kommun”.
Om man utgår från Hegels filosofi om teser, antiteser och synteser, skulle ovannämnda vara en tes.
En känsla av vetande (tes), varpå en motsägelse upptäcks (antites), vilken bildar en insikt (syntes) som kan utgöra grunden för en ny tes.
Min antites går i korthet ut på att: Utan käbbel avstannar all utveckling.
Vi har exempel på det från Kimitoöns kommun.
Det hände sig att man efter kommunalvalet 2017 ville få slut på käbblet i kommunen.
Det ledde till att dåvarande ordföranden för SFP:s fullmäktigegrupp under de första åren av mandatperioden 2017–2021 gjorde precis som ordföranden för Fri Samverkans fullmäktigegrupp ville.
Det var rent beklämmande att följa med hur långt ordföranden för SFP:s fullmäktigegrupp var beredd att gå med på Fri Samverkans krav bara för att undvika käbbel.
Det var nästan så att man kom att tänka på det s.k. undfallenhetspartiet från den ryska tiden i Finlands historia.
Under de här åren hände det inte heller mycket i kommunen. Ingen utveckling att tala om.
Det tog slut då man fick ”leidon”, blev utled på stilleståndet och igen ville börja utveckla kommunen genom att bygga vägar.
Det blev käbbel om det.
Ordföranden för SFP:s fullmäktigegrupp tog sitt ansvar för att inte ha lyckats undvika käbblandet längre än så, och avgick i februari 2020.
16.2.2022 intervjuades Turun Sanomats nya chefredaktör, Jussi Orell, i Åbo Underrättelser. ”Politiska motsättningar är ett tecken på en sund demokrati.”
”Hur skulle det se ut om ingen har en avvikande åsikt”, sade Orell då.
Den frågan besvarades på sätt och vis redan på 1700-talet av Voltaire: ”I ett samhälle där alla tänker lika, där tänker ingen.”