Ursprungsbefolkning och inflyttare i Palestina
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Mercédesz Czimbalmos påminde i sin insändare (ÅU 15.3) om vikten av den historiska kontexten när sionism, Israel och Palestina diskuteras. Det finns dock skäl att kommentera några av hennes egna påståenden om regionens historia.
Czimbalmos har upprepade gånger nämnt den kontinuerliga judiska närvaron i området, men ingenting om hur stark den var.
På sent 1800-tal, innan de europeiska judarnas invandring, låg den på 2–4 procent av befolkningen.
Dessa judar var arabisktalande.
De senare sionistiska kolonisterna (de kallade sig själv stolt så) hade inget intresse av att assimileras med dem, utan skapade sitt eget parallellsamhälle.
Att Czimbalmos betecknar palestinierna som sena inflyttare är direkt felaktigt.
David Ben-Gurion, senare känd som Israels förste premiärminister, var i sitt tidigare liv polsk historiker och förmodade att palestinierna var efterkommande till den forna judiska befolkningen som konverterat till Islam och kristendomen.
Den moderna genetiska forskningen bekräftar detta: De nutida palestiniernas DNA-markörer förenar dem med bronsåldersbefolkningen (2500–1700 f Kr) i det bibliska landet Kanaan.
Om den nuvarande situationen har kanske det mesta blivit sagt, både i denna diskussion och i Li Anderssons läsvärda kolumn (ÅU 15.3).
Jag avslutar diskussionen för min del och uppmanar läsarna att bekanta sig med rapporterna från FN, Amnesty International och den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem.