Universitet måste ärligt redogöra för sina gästtalare
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag får erkänna att Izabella Tabarovsky var ett för mig okänt namn före de senaste par veckors insändarinlägg i ÅU. Nu har jag stillat min nyfikenhet om denna mediepåverkare.
Arrangörerna för Tabarovskys nu inställda föreläsningar i Helsingfors och Åbo presenterade henne som forskare och, i Helsingfors, som doktor.
På X (Twitter) titulerar hon sig ”reporter”.
Hon anger sig på arbetsgivarens hemsida som filosofie magister, inte doktor.
Tabarovsky arbetar för en tankesmedja i USA, med också en roll vid två andra tankesmedjor i Storbritannien respektive Israel.
Hemsidans lista på hennes publikationer nämner bloggar och polemiska texter i politiskt likasinnade tidskrifter.
De akademiska forskningsportalerna Research Gate och Orcid anger summa två artiklar av Izabella Tabarovsky.
Att placeras som huvudtalare vid en internationell vetenskaplig konferens brukar räknas som ett starkt kollegialt erkännande.
Båda artiklarna är utgivna av Think tanks där hon själv har jobbat.
Öppen debatt baserad på sakkunskap är viktig vid universiteten, men universitet har också skyldighet att ta reda på och öppet redogöra för den typ av expertis som gästtalaren anses bidra med.
Att placeras som huvudtalare vid en internationell vetenskaplig konferens brukar räknas som ett starkt kollegialt erkännande.
Det engelska uttrycket ”keynote speaker” hänvisar till förväntningen att huvudtalaren slår an tonen på resten av konferensen.
Min bror Mikko Lagerspetz beskrev nyss (ÅU 4.3.2025) det tänkande som Tabarovsky representerar.
Jag vet inte om konferensens arrangör Mercédesz Czimbalmos (ÅU 22.2.2025, 1.3.2025) själv ser sig som expert i Mellanösternfrågor.
Hennes överslätande kommentar på nu pågående brott mot mänskligheten (ÅU 22.2.2025) skiljer sig avsevärt från slutsatserna från FN, världens högsta två domstolar, experter i internationell rätt, påven, medicinsk sakkunskap och alla viktigare människorättsorganisationer.
Finland har traditionellt velat profilera sig som en försvarare av internationell rätt.
I vårt prekära läge har vi minst av allt behov att underminera den rättsordning som vi kanske en dag själva behöver vädja till.