Ungdomar på Bläsnässtranden: Det är fel att generalisera – de flesta unga är okay, men det finns också unga som saknar respekt

Niotiden på torsdagskvällen ligger Bläsnäs badstrand i Pargas nästan öde. Här finns kanske tio personer totalt.

Några av dem är ute på udden utanför stranden och ett skrik därifrån bryter tystnaden, i övrigt är det tyst och tomt.

16- respektive 17-åriga kompisarna Wilma Salo och Venla Aaltonen kommer vandrande längs med stranden. De har inte mycket erfarenhet av strandens kvällsliv, de besöker den oftare dagtid för att simma.

– Vi har nog hört om vad som har hänt, säger flickorna, som bland annat har läst Facebookuppdateringar.

Vem som gör ofog och varför de beter sig så vill Wilma och Venla inte gissa något om. Att vandalismen är fel är en självklarhet tycker de.

Buskörandet med moped tror de hör en viss ålder och vissa unga till. Det är ett fenomen som alltid har funnits, och de som buskörde för tio år sedan gör det knappast mera i dag.

Men den senaste tidens grövre oroligheter med sprängda förråd och stenkastning in i ett hem har diskuterats hemma hos flickorna.

– Vi bor själva i Bläsnäs så mamma har sagt att det kan vara bäst att låsa in skotern till natten, säger Wilma, men inte har vi själva störts på något vis.

– Det lugnar sig säkert snart då skolan börjar, men det är ju ingen lösning på problemet i sig, tillägger hon.

En grupp bilar och ungdomar anländer

Medan vi pratar börjar några bilar rulla in på strandens parkering. Bilarna är kanske fem, sex till antalet och ungdomarna åtminstone ett dussin.

Men inte är det några ligister som anländer nu heller, utan helt vanliga ungdomar som samlas för att tillbringa sommarkvällen tillsammans. En journalist som söker sig till stranden när klockan går mot solnedgången tar de vänligt emot.

– Jo, visst har vi hört om vad som har hänt, säger Sara Henriksson och ett par av flickorna instämmer.

– Nej, jag har inte hört, vad säger ni, kastat sten in genom ett fönster? säger Vilma Sjöström och berättar att hon sommarjobbat alla dagar gångna veckoslut och tycks ha missat nyheten.

– Har du inte sett det här då, frågar kompisen Louise Hellström och tar fram mobilen. Hon visar bilder på det sprängda förrådet vid en lekpark, en av de händelser som har gått över nyhetströskeln den senaste tiden.

– Men att sätta eld på en postlåda just utanför brandstationen, vad är det för idé liksom, vem är så korkad, säger Julia Karlsson, själv aktiv i Frivilliga Brandkåren i Pargas.

"För några år sedan var det vi som buskörde, sådana unga finns alltid och överallt"

Medan vi står och pratar ansluter sig också några pojkar till samtalet.

– För några år sedan var det väl vi som buskörde moped, sådant kommer alltid att finnas i vissa åldrar, säger John Henriksson och får medhåll av Victor Virtanen och Jakob Karlsson.

"Det är fel att dra alla över en kam –  men vissa ungdomar saknar respekt för andra"

Det här gänget är unga i åldern 17 till 19 år – många av dem höstens abiturienter i Pargas svenska gymnasium. De verkar alla övertygade om vissa saker:

– Det är lätt att alla ungdomar dras över en kam, men det är fel. De allra flesta ungdomar är inte vandaler.

– Har man valt att bo centralt såsom i Bläsnäs i Pargas måste man stå ut med ljud vissa sommarkvällar. Men all vandalism är fel.

– Det är en stor skillnad mellan att busköra med moped och att ha sönder saker eller kasta stenar.

– Det finns ungdomar som har tappat all respekt för föräldrar och vuxna överlag, det här är något som har förändrats.

– Vi tror alla våra föräldrar har haft vissa regler för oss, och om vi gjorde något som gick tokigt när vi var yngre förstod vi att skämmas.

"Vi vet inte vem, men man har sina misstankar"

Det är ett allt mer allvarligt samtal jag för med ungdomarna så jag ställer frågan:

Vet ni vem det handlar om, vet kanske alla ungdomar i lilla Pargas vem som ställer till med sådant här?

– Nej, jag vet åtminstone inte, säger en flicka bestämt och andra håller med.

– Man har sina misstankar, säger en pojke, men inte kan vi veta.

– Det vet vi att flera än vi brukar samlas här, ofta sitter några dit borta på stranden också, men inte ikväll.

Hur ska man få stopp på ofoget?

Vad ska man göra då, hur ska man få oroligheterna att upphöra?

– Kanske här kunde finnas någon övervakningskamera, så där som på Koivuhaka skolgård, funderar Lara Putrus.

Den finska lågstadieskolans gård i stadsdelen Björkhagen är nämligen också en populär samlingsplats kvällar och utanför skoltid, och där har en övervakningskamera installerats.

– Jag tror det är några som borde få ett kok stryk, säger John Henriksson och kompisarna skrattar.

Att vuxna skulle patrullera på stranden är inte någon bra idé, tycker ungdomarna. De vill få umgås fritt.

– Men det finns föräldrar som inte har någon aning om vad som händer, som inte bryr sig eller som inte lyssnar på ungdomarna, konstaterar Julia Karlsson.

– Och så finns det ungdomar som vill provocera.

Skulle det vara bättre om ungdomar tillrättavisade ungdomar, än om vuxna gör det?

– Ja, det händer det ibland att vi gör också.