Unga på avgiftsfria skolbänkar har blivit ett valtema

”Sådan utbildning som inte alla har råd till kan man inte ens med god vilja kalla avgiftsfri” skrev Finlands svenska skolungdomsförbunds ordförande Bicca Olin och SAKKIs (förbundet för yrkesskolstuderande) Elias Tenkanen i ett pressmeddelande i slutet av februari.

De var besvikna då riksdagen hade röstat ned medborgarinitiativet som krävde avgiftsfri utbildning på andra stadiet.

Formellt föll initiativet på ett tekniskt formfel, men även om de 53 000 undertecknarna hade varit fler eller alla teknikaliteter varit i skick hade riksdagens nej varit den politiska majoritetsviljan, där och då.

Förbunden noterade att riksdagen visserligen godkände kulturutskottets två utlåtanden i ärendet.

I det ena förutsätter riksdagen att Undervisningsministeriet instruerar utbildningsanordnarna att kommunicera om kostnaderna för läromedel.

I det andra krävs att statsrådet följer upp kostnadsutvecklingen, gör en utredning och vid behov kommer med förslag till åtgärder.

De fiffiga unga ledarna för studerandeförbunden vet vad det här är; ett slags politisk snömos. Att kräva mer utredningar är att slingra sig.

Åtminstone då en utredning gjordes av Utbildningsstyrelsen så sent som i fjol – den visade bland annat att en gymnasiestuderande lägger ut cirka 2500 euro i skolmaterial under sin skoltid.

När riksdagen röstat nej till medborgarinitiativet röt förbunden till:

”Nog med att hänvisa till teknikaliteter och uttrycka vackra ord. Nu vädjar vi till alla partier. Löftena måste lösas in!”.

Det här var 27 februari. Nu är datumet snart val och tonen har förändrats.

Ja, inte tonen hos andra stadiets studerandeförbund, utan tonen bland partierna.

Okej, visst har flera av dem talat varmt för andra stadiets avgiftsfria utbildning redan en längre tid.

Men nu får frågan stöd av ännu fler och ser ut att finnas med på förhandlingsbordet när sonderingsarbetet för att bilda nästa regering börjar.

Bra så. I Hbl:s valkompass ingår frågor om andra stadiet och enligt partiernas svar i kompassen (Hbl 25.3) är det endast Sannf och Blå framtid som är helt emot att böcker och utbildningsmaterial på andra stadiet ska vara gratis i framtiden.

Hur framtiden än ser ut finns det ingen rimlig chans att dessa två partier skulle bilda nästa regering.

Sannf vill inte vara i någon regering alls för den delen. Och Blå framtids framtid kanske inte alls finns.

Så sett ur andra stadiets intressebevakares synvinkel är det i riktning Saml som intressebevakningen nu borde sättas in. Saml tvekar nämligen i den här frågan. Centern velar också, medan SFP, Gröna, SDP och VF alla talar för att böcker och material på andra stadiet ska vara gratis.

Saml och C är i varje fall konsekventa när de förklarar sig med att de i regeringsställning har infört ett läromedelstillägg på 46 euro i månaden för familjer med låga inkomster.

Fråga vilket som helst av de fyra förbunden för studerande på andra stadiet vad de tycker om läromedelstillägget så blir svaret ”nej, det löser inte problemet”.

Är man helt ärlig kanske inte avgiftsfria skolböcker och material heller löser problemen. Men de ställer åtminstone dessa ungdomar – studerande i andra stadiet är oftast ungdomar i åldern 15–19 – på samma ekonomiska startlinje i det vägval de gör efter grundskolan.

Att föräldrarnas inkomster påverkar studievalet är något som nästan ingen skulle medge öppet, men som är ett faktum. 2500 euro är en stor summa.

Att vi påstår att avgiftsfria skolmaterial ”inte löser problemen” handlar om att problembilden för alltför många ungdomar är bredare än så. Den vilsenhet och den psykiska ohälsa som ungdomar och unga vuxna i dag tampas med botas inte av gratis geografiböcker.

Men då ekonomin och ekonomiska jämförelser är en ingrediens i den palett som färgar ungdomarnas välmående måste samhället göra sitt yttersta för att stöda dem. Sedan finns en räcka andra metoder också.

Väldigt viktigt är att den unga hittar rätt plats i tillvaron och får stöd att välja igen om det första valet visar sig fel.

Snett känns det också då andra stadiets utbildning stundvis kräver samma mognad – inklusive självdisciplin och förmågan av att leda sitt eget arbete – av ungdomarna som av dem som studerar på yrkeshögskol- eller universitetsnivå. En 16-åring behöver fortfarande en guidning.

Vissa behöver mer än så.

På svenskt håll har vi ingen årskurs 10 alls i Åbo eller Åboland. På finska finns det tre. I Åbo finns en i Turun kristillinen opistos regi, en finns i S:t Karins och en i Loimaa.

Är man svenskspråkig och behöver ett tionde, frivilligt år är folkhögskolan i Karis närmast.

Årskullarna av nior väljer som bäst var de studerar nästa höst. I bästa fall har vi då en regering som sätter i gång beredningen av lagen om avgiftsfri utbildning på andra stadiet.