Turismutvecklingen bör ske på den lokala befolkningens villkor
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Människor har i århundraden rest för att besöka unika platser.
Charterturismen till Medelhavet växte redan på 1950–1960-talet och många turister, också finländare, besöker Medelhavsområdet år efter år för att komma bort från vardagen och njuta av värmen.
Ekonomin är långt beroende av turismen, samtidigt som samhället måste lösa bland annat avfallsproblem som turismen medför.
Trots försök att agera hållbart, har kritik mot begreppet hållbar turism ökat också i länder som fortfarande strävar efter att attrahera flera turister.
I Brundtlands rapport, som publicerades 1987, stipulerades behovet av hållbar utveckling. Hållbar turism utgår från att turismen kan växa om turismens ekologiska, sociala och ekonomiska konsekvenser beaktas och åtgärdas på ett konstruktivt sätt.
Lokalbefolkningen på öar som Mallorca började tidigt kritisera utvecklingen av turism, eftersom tillväxten medförde överexploatering av kustlandskap, nedskräpning och folkmängder som frestar på lokalbefolkningens vardag.
Trots försök att agera hållbart, har kritik mot begreppet hållbar turism ökat också i länder som fortfarande strävar efter att attrahera flera turister.
Turismforskare poängterar att en orsak till att hållbar turism inte fungerar i praktiken är att hållbar turism definierats utifrån ett industriperspektiv.
Det betyder att turistorter och -företag fastställer kriterier för hållbar turism utgående från sin egen verklighet.
Om kriterierna uppnås, anses turismen vara hållbar.
Orter, flygbolag och hotellkedjor kommunicerar om sina hållbarhetsprogram för att övertyga turisterna att de kontinuerligt jobbar för miljön.
Detta har bidragit till att turister tänker att det är möjligt att resa på ett ansvarsfullt sätt till platser på andra sidan jordklotet, om de väljer aktörer som aktivt följer sina hållbarhetsprogram.
Länge fokuserade hållbar turism främst på ekologiska avtryck.
I dag får också de sociala och kulturella aspekterna alltmer utrymme, det vill säga hur de lokala samhällena och lokalbefolkningen påverkas av turismen.
Diskussionerna har de senaste åren riktats mot regenerativ turism.
Det här innebär aktiva försök att beakta den lokala kulturen, miljön, människorna och samhället vid turismutveckling.
Principen poängterar att turisternas ekologiska fotavtryck borde vara positiva, platsen borde vara i samma skick, eller om möjligt i ett bättre, då resan avslutats.
Den regenerativa turismen är småskalig och förhållandet mellan företag och kunder utvecklas till att se tjänsteproducenterna som värdar och turisterna som gäster.
På ett område där turismen ännu inte nått massturismstadiet är det möjligt att vid turismutveckling utgå från regenerativa principer.
Då är orten, dess natur, kultur och de lokala människornas välmående utgångspunkten för hur turismen utvecklas.
I Åbolands skärgård är turisminfrastrukturen ännu begränsad och det finns möjligheter att vid utveckling av turismen, bibehålla småskaligheten.
Yrkeshögskolan Novia koordinerar Interreg-projektet ”Light in the Dark”, vars mål är att förlänga turistsäsongen i Östersjöns kustområden.
Viktigt är dock att se Åbolands skärgård som ett levande system som är regenerativt, välmående och värdeskapande.
Projektet stöder småföretagare att utveckla upplevelser och aktiviteter som lockar besökare till skärgården under höst och vår.
En jämnare kundström utanför högsäsongen kunde minska den irritation som lokalbefolkningen tidvis känner då säsongen är som mest intensiv.
Turistföretagens möjligheter att vara livskraftiga och vinstbringande ökar också då säsongen förlängs.
Viktigt är dock att se Åbolands skärgård som ett levande system som är regenerativt, välmående och värdeskapande.