Reportage

Trolska fyrön Enskär – Bottenhavets kristallklara vatten lockar

Från toppen av Enskärs fyr ser man ända till Sverige. Så ska ÅU ha rapporterat om den nya fyren efter att den stod klar år 1833.

Kanske ser man ändå inte riktigt så långt, men nästan. Fast en regntung dag är sikten begränsad. Det blåser hårt från norr, fyrtornet vajar och på alla sidor om ön går det vita gäss.

Ett fraktfartyg passerar och en lotskutter återvänder för att vänta på nästa båt. Tobisgrisslorna ylar och pilar av och an mellan gästhamnens lilla brygga och vågbrytaren av sprängsten.

Enskär ligger ungefär tolv sjömil västerut från Nystad, mitt ute i Bottenhavet. Här finns Finlands renaste havsområde och vattnet i de små sandlagunerna på öns östra sida är kristallklart.

Tjocka fällar av blåstång har sköljts upp på ständerna. En bit upp på land breder enbuskarna ut sig och gömmer öns stenåkrar. Mitt på ön står den gamla lotsstugan, ett vitt trähus, och närmare fyren gamla rödmålade stugor.

Redan på 1500-talet ska lokala fiskare ha använt Enskär som övernattningsplats. På 1600-talet användes ön för bete och från slutet av 1700-talet finns det dokument på att det bott lotsar på ön.

Fyrbygget, som inleddes i början av 1830-talet, skulle utgöra en symbol för det nya tsarväldets mäktighet. Kejsar Alexander I hade låtit meddela att han själv i egen hög person ämnade inspektera fyren när den blev färdig.

Det här hade konsekvenser för bygget, eftersom Alexander I var en storvuxen man som gick dåligt. Planerna på en spiraltrappa inne i fyren slopades och istället lät man bygga en stadig fyrkantig trappa med breda avsatser.

Samma trappa, med sina enorma bjälkar, för dagens besökare upp i tornet.

Alexander I hann dö (eller försvinna) innan fyren blev klar och i stället var det brorssonen Konstantin som anlände, med en stor armada. Konstantin var bara en yngling och ska ha sprungit av och an upp i fyren, konstaterat att utsikten var fin, hoppat ombord igen och gått på grund strax utanför Enskär.

Många fyröar är inte större än frimärken och att bo flera månader i sträck på en klippa långt från fastlandet var ofta påfrestande. Men på Enskär, som är hela 180 hektar stor, fanns det utrymme för till och med lite potatisodling. Som mest har det bott till och med sextio personer på ön.

Nu är det ungefär femton år sedan någon bott året om på Enskär. I närheten av den lilla gästhamnen står en modern lotsstation och vid behov kan lotsarna mellan sina uppdrag övernatta på Enskär.

Kari Laaksonen har i flera år drivit gästhamnen, hotellet, restaurangen och guidningstjänsterna på Enskär. Han bor en stor del av året på Enskär, men inte året om.

Laaksonens teori om varför cirka femtusen personer varje år vill besöka ön är enkel:

-- Här får man bara vara. Sätta sig på en klippa och se ut över havet.

För den som kan sina växter och djur bjuder Enskär på en dukning av hela 380 olika arter av örter, buskar och träd, en av Finlands största kolonier av tobisgrisslor och många andra fåglar så som näktergalar, havsörnar och svarthakedoppingar.

Den som inte är så bevandrad i fågel- och växtarter kan njuta ändå. Naturstigen, som går från gästhamnen till fyren, bjuder på släta klipphällar, lundar och en liten igenvuxen havsvik. Ljudmiljön av havets brus och fågelkvitter utgör en alldeles speciell fond.

Laaksonen hade tidigare ett byggföretag i Åbo. Nu njuter han av friheten på ön. Någon målsättning att växa eller utvidga finns inte. Tobisgrisslorna har tagit vågbrytaren i besittning och kan inte röras, gästhamnen har 15 båtplatser och det finns 20 hotellbäddar. Det här är ramar som utgör en lämplig spärr, tycker Laaksonen, som under högsäsong har en handfull anställda på ön.

Dessutom finns det ingen organiserad avfallshantering på ön och alla förnödenheter ska transporteras till Enskär från fastlandet. Det går inte heller någon förbindelsbåtstrafik till ön och mängden sötvatten är begränsad.

-- Det är bra som det är. Ön tål ändå inte mycket fler besökare än så här, säger Laaksonen.

Under Vinterkriget använde fienden Enskär som landmärke och tiotals bombplan kunde ses kretsa kring ön innan de skingrades och flög mot Björneborg, Raumo, Vasa. I ett skede planerade den finska försvarsmakten att spränga fyren så att fienden skulle ha svårare att navigera.

Men planerna skrinlades då man kom till att fienden förmodligen inte hade låtit sig luras av en stor hög med tegelstenar.

Så fyren står kvar. I dag som ett landmärke för klart vatten, vacker natur och ett ställe där man bara kan vara.

Se fler bilder från Enskär